Det är ju så att jag tränar inför Göteborgsvarvet som jag av någon anledning fått för mig att springa. Varje söndag skickar min fantastiske bror de träningspass jag ska genomföra under veckan och varje vecka följer jag dem till punkt och pricka. Ja, förutom några missade pass i höstas och några när jag var kräksjuk.
Idag var det ett pass där jag under 20 minuter skulle springa i zon 4 (vi snackar inte prattempo alltså) och det skrämde mig lite.
Nu efter passet är jag så nöjd! Dels att jag fixade men också att jag höll mig i rätt zon. Men det var en stor dos pannben involverat också…
Det är så häftigt att se hur jag har utvecklats och allt tack vare lillebrors coachning. Han vet vad han pysslar med.
Tänk – nu tror jag faktiskt att jag kommer fixa varvet!
en lisa i livet 