SVT visar filmen Troja. En film där mellandotterna kan varenda replik. Yngsta dottern är inte mycket sämre och de är helt uppslukade i soffan.
Hela huset yr av kläder, hårsprej och ”men du – den hade jag tänkt ha”. Vi håller på och gör oss iordning. 4 tjejer ska göra sig fina inför firandet av min farmor som fyller 90. Och så fina vi blir sen…även om det just nu är lite rörigt.
Det ska bli väldigt roligt att få fira henne ikväll. 90 år och still going strong.
En stor del av släkten kommer och det lär bli en intressant middag. Det brukar det bli när vi samlas. Vi får se om det är något som går att återge i skrift sen – jag kan inte lova något.
Och så var det det här med Earth Hour. Bäst att se till att alla lampor är släkta när vi åker för jag tror inte att vi är hemma tills dess. Nu ska jag bara lista ut hur man släcker ytterbelysningen, den är helautomatisk och tänds när det blir mörkt. Nu vill jag koppla från den.
Det året föddes min farmor och imorgon fyller hon 90 år!
Hon är en superhäftig människa och har upplevt och upplever fortfarande så mycket. Jag har haft förmånen att lära känna henne, min man har fått förmånen att lära känna henne (och gnabbas med henne) och även mina barn har fått förmånen att lära känna henne.
1945 flyttade hon och familjen (inkl. min pappa som då var 3 år) till Sydamerika och reste med båten Venezuela. Ombord på båten fanns även Evert Taube. I konfirmationspresent fick jag en gammal Veckojournalen från det året där Evert Taube skriver om resan från Bohuslän till Pampas – och även om min farmor. Just den här artikeln handlar om ett ”Hett, härligt, hemskt strandhugg på Kapverdeöarna”.
Jag tror jag ska ta och säga något om den artikeln imorgon när vi firar henne med stort släktkalas på Sjömagasinet.
Bilderna är från artikeln (tack och lov att jag kan scanna dessa bilder så att de kan bevaras)
Hela eftermiddagen har solen gassat och det har varit ett underbart väder
. Dock lite för kallt för att springa (i mitt tycke). Vid tretiden föreslog jag för maken att vi skulle ta en långpromenad efter jobbet istället och njuta av det vackra vädret, och det nappade han på så skivtstångspasset avbokades.
Nu har jag precis kommit in efter en promenad som varken var lång eller njutningsbar. Bara kall. S*tan vad kallt det var! Visserligen visar termometern på -3 grader så jag tog både tjocka jackan och de tjocka handskarna men missade mössan. Det var riktigt stjärnklart och vackert men måste ha varit extremt fuktigt för både maken och jag frös duktigt.
Så nu hägrar tv-soffan
istället. Som uppladdning inför morgondagens firande av mellandottern. Självklart blir det våfflor på våffeldagen. Precis som det varit på alla hennes födelsedagar tidigare!Dagens mål nådde jag inte
, det blev ingen joggingtur, och inte något skivstångspass heller, och knappt en promenad värd namnet. Men på fredag ska jag springa. Det har jag iallafall som mål!
en lisa i livet 
