1919 är 90 år sedan

Det året föddes min farmor och imorgon fyller hon 90 år!

Hon är en superhäftig människa och har upplevt och upplever fortfarande så mycket. Jag har haft förmånen att lära känna henne, min man har fått förmånen att lära känna henne (och gnabbas med henne) och även mina barn har fått förmånen att lära känna henne.

1945 flyttade hon och familjen (inkl. min pappa som då var 3 år) till Sydamerika och reste med båten Venezuela. Ombord på båten fanns även Evert Taube. I konfirmationspresent fick jag en gammal Veckojournalen från det året där Evert Taube skriver om resan från Bohuslän till Pampas – och även om min farmor. Just den här artikeln handlar om ett ”Hett, härligt, hemskt strandhugg på Kapverdeöarna”.

Jag tror jag ska ta och säga något om den artikeln imorgon när vi firar henne med stort släktkalas på Sjömagasinet.

Bilderna är från artikeln (tack och lov att jag kan scanna dessa bilder så att de kan bevaras)

Det är bra att ha mål

I ett mail på jobbet idag skrev jag att mål ska vara realistiska men att man ändå ska behöva anstränga sig det där lilla extra för att nå dem…

Dagens mål var en joggingtur på 3 km.

Imorse när jag vaknade hade det snöat så jag övertalade maken att vi skulle boka in oss på ett skivstångspass (det kändes inte riktigt lockande att springa i snö).

Hela eftermiddagen har solen gassat och det har varit ett underbart väder. Dock lite för kallt för att springa (i mitt tycke). Vid tretiden föreslog jag för maken att vi skulle ta en långpromenad efter jobbet istället och njuta av det vackra vädret, och det nappade han på så skivtstångspasset avbokades.

Nu har jag precis kommit in efter en promenad som varken var lång eller njutningsbar. Bara kall. S*tan vad kallt det var! Visserligen visar termometern på -3 grader så jag tog både tjocka jackan och de tjocka handskarna men missade mössan. Det var riktigt stjärnklart och vackert men måste ha varit extremt fuktigt för både maken och jag frös duktigt.

Så nu hägrar tv-soffan istället. Som uppladdning inför morgondagens firande av mellandottern. Självklart blir det våfflor på våffeldagen. Precis som det varit på alla hennes födelsedagar tidigare!

Dagens mål nådde jag inte, det blev ingen joggingtur, och inte något skivstångspass heller, och knappt en promenad värd namnet. Men på fredag ska jag springa. Det har jag iallafall som mål!

Det blev så tydligt

Besvikelse fick ett ansikte idag – fullt förståeligt!

Yngsta dotterns pekfinger hoppade, under en handbollsmatch, ur led för ca en vecka sedan och hon har varit gipsad sedan dess. Under hela tiden har hon hoppats, hoppats på att hon ändå skulle kunna spela i Rödspette cup i Fredrikshamn under påskhelgen.

Idag kom domen. Hon får inte spela och ska vila minst fyra veckor till. Det var en enorm besvikelse för henne. Men både vi och tränaren tycker att hon ska följa med ändå – som maskot, hejarklack, mobiltelefonpassare – välj själv… Med ska hon!

Det lär bli en intensiv vecka

Måndag: yngsta dottern tar bort gipset, leda pass på Friskis, handla, yngsta dottern handbollsträning

Tisdag: maken Sthlm, klippa mig, förbereda inför onsdagen

Onsdag: mellandottern fyller 17, släkten kommer på kvällen

Torsdag: maken England, leda pass på Friskis, tjejkväll hos E, mellandottern födelsedagsfirande med kompisar; yngsta dottern handbollsträning

Fredag: maken till Australien, städa (eftersom vi får gäster under helgen)

Lördag: Handbollsmatch, Farmors 90-års kalas på Sjömagasinet, bror med familj sover hos oss

Söndag: Äldsta dottern åker till London, bror med familj här, mer födelsedagsfirande av mellandottern

Dessutom tänker jag mig en joggingtur på tisdagen och fredagen… undrar om jag får ihop det?