Min mormors barnbarnsbarn

Äldsta dottern håller på med sitt projektarbete. Hon går sista året på gymnasiet och det ska vara klart den 17 april. Det hon valt att skriva om är min mormors historia i Tjeckoslovakien mitt under andra världskriget och hur hon och min morfar till slut kom till Sverige.

Jag ser verkligen fram emot att få läsa det när hon är färdig eftersom mycket av det hon berättar är helt nytt för både mig och mina syskon.

Arbetet underlättas självklart av att mormor fortfarande är i livet och är den som förser äldsta dottern med informationen. Så idag ska vi åka till Ulricehamn så att hon kan stämma av några sista grejer.

Medan vi är där tänker jag passa på att hälsa på min farmor också. Det är rätt lustigt egentligen. Min farmor och min mormor bor i husen bredvid varandra något som är praktiskt när man hälsar på.

Ulricehamn är vackert och ligger vid sjön Åsunden. Idag kan jag se detta men som tonåring fanns inget tråkigare ställe.

Vi ska sy den…

Vi ska sy och vi ska klippa,
vi ska göra, ska vi tippa
För den stora galakvällen
Så ska vi sy modellen,
vi syr och släpper i den
och ett skärp av siden,
och Askungen* på bal bland gästerna i hundratal
den vackra flickan blir i slottets stora sal

(* byt ut Askungen mot Äldsta dotterns namn)

Grannen M syr på äldsta dotterns balklänning till studenten. Hon är här dag och natt, imorse när jag vaknade var hon redan här för dagens första provning och nu när klockan närmar sig midnatt är hon här för sjuttielfte gången 🙂

Hon är verkligen en klippa och klänningen kommer att bli så vacker!

Godisråtta

Under hela skivstångspasset såg jag jag fram emot mitt naturgodis som jag köpte i söndags och faktsikt inte åt upp då (vilket i sig är rätt konstigt – kanske får jag skylla mig själv).

Väl hemma öppnar jag skafferiskåpet och ser en tom påse! Njae – tre mandlar fanns det kvar. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig.

Vi måste ha en godisråtta hemma hos oss…och även om den är söt gillar jag inte när den äter upp mitt godis.

Det går snabbt att bränna några tusen

Det tog bara 3 minuter så var jag 3019 kronor fattigare.

Ja, ja – Bilen var på service. Inte Saaben utan Sälen.

Sälen är egentligen en Citroën Xsara Picasso men pga formen har den kallats för Sälen sedan jag köpte den för ett år sedan. Alla utom maken som kallar den för Scenicen. Och det kommer sig av att vi för 127 år sedan (ok då 10 år sedan) köpte första versionen av en Renault Scénic. Den hade vi i ca 2 år men har sedan dessa haft olika andra bilar så varför han envisas med att nu (10 år senare) säga fel förstår jag inte riktigt.

För den ser mest ut som en säl…