Glöm vårtecken – det snöar ute!

Man ska aldrig ta ut något i förskott och våren var inte på väg den här gången heller. Dags att plocka fram snöskyffel och sopkvasten igen.

Äh – egentligen spelar det inte mig så stor roll än. Det är helt ok med snö i mars. Däremot vill jag gärna ha sol och värme från början av maj och gärna hela september ut.

Däremot vet jag att maken inte kommer att vilja lämna planet om det ligger snö när han landar i Sverige på måndag.

Det påminner mig om vinter/våren 2006. Även då reste maken mycket, då på Filippinerna, Indien och USA. 2006 var vintern när isen gick upp först i början av april – och det är extremt här på Västkusten.

Jag vill minnas att han inför resan i mitten av februari iskallt (hihi) räknade med att snön skulle vara borta när han kom hem 10 dagar senare. Vad möts han av när han landar? Snöstorm!

Nästa resa i början av mars samma sak. När han sedan åker till USA i slutet av mars är han dock helt övertygad om att denna gång kommer den verkligen vara borta när han kommer hem och han riktigt längtar efter att börja vårrusta båten. Det ser bra ut och är töväder under tiden han är i USA och det verkar som om han denna gång ska ha rätt. Hemresan närmar sig och – när planet går in för landning på Landvetter dalar flingor stora som lakan mot marken. Han trodde inte sina ögon.

Sen gick det i och för sig fort och två veckor senare var båten sjösatt. Undra hur det blir i år?

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag hade verkligen sett fram emot kvällen. L och jag, på Stationshuset med – lite vin och god mat och bara prata! Jag hade tom fixat så att jag skulle slippa åka buss tack vare en snäll granne.

Tjugo minuter innan jag skulle åka ropar yngsta dottern på mig. Mellandottern ligger då på golvet i badrummet med någon slags kramp i mellangärdet. Fruktansvärt ont hade hon. Eftersom hon idag fick väldigt jobbigt med astman trodde jag först att hon inte kunde andas och hann tänka att jag skulle ringa ambulans men jag kunde konstatera att hon andades både ut och in och släppte den tanken – nästan. Hon hade verkligen fruktasnvärt ont och hade tappat all färg i ansiktet.
Efter en stund såg jag att färgen kom tillbaka i hennes ansikte och hörde att andningen blev mindre plågad. Krampen släppte. Och inte vågade jag lämna henne hemma – även om hon är 17 år.

Försökte ringa L för att lämna återbud men kom bara till hennes mobilsvar och hemma hos henne var det upptaget. Efter en stund svarade hennes man hemma och berättade att hon redan hade promenerat hemifrån. Som tur var kunde han ge sig ut ”på jakt” efter henne och efter en stund ringde hon mig. Vi ska ta vår kväll en annan dag – men tråkigt var det.

Nu får vi se hur det blir med min tripp till Linköping. Ursprungligen skulle jag och alla döttrarna åka till min bror och hans familj i helgen men med en astmasjuk dotter och en dotter med feber vet jag inte riktigt hur det blir. Pratade nyss med min svägerska och vi bestämde att vi skulle höras imorgon.

Jag som så hade sett fram emot att träffa dem…

Bushfires

Maken är på tjänsteresa i Australien och har idag (hans igår) blivit varse de hemska skogsbränderna som härjar. Läs hans blogginlägg här.

Man får lätt ett annat perspektiv på sitt eget gnäll på väder som här hemma ena dagen innebär regn, nästa snö och dessutom lite mycket vind då och då. Dags att sluta gnälla tror jag. Det finns de som hade jublat över regn idag – Massor med regn.