14 år var jag, sist jag träffade dem, och vi bodde då i Angola. Igår träffade jag dem igen för första gången på 27 år. Vart tar tiden egentligen vägen?
Egentligen är det deras dotter jag lärde känna där. Hon ett par år yngre än mig. De bodde i Cacuaco, på en camp, utanför huvudstaden Luanda, och jag med min familj inne i Luanda i en lägenhet. Jag minns att jag var lite avundsjuk på att de kunde vara ute och leka för det kunde inte vi. Campen var inhägnad och hade vakter och vi bodde istället i en lägenhet mitt i stan.
För några år sedan hittade vi varandra via Facebook och vi har setts på somrarna då vi har legat med båt i Hasselösund där hon och hennes familj bor. Efter en trevlig stund igår i vår sittbrunn tog hon och jag en promenad till hennes föräldrar för att se om se om de kände igen mig. Det slutade med en fikainbjudan som idag.
En trevlig stund blev det med många minnen från förr och plötsligt vävdes minnena även ihop med maken. Det visade sig att makens kusiner och min barndomsväns mamma lekt tillsammans som barn. Tänk vad liten världen är.
Nu har vi lämnat Hasselösund för den här gången men ser redan fram emot nästa besök.
