Plöstligt slog det mig, även om det krävdes ett foto, att min lilla är på god väg att bli vuxen även hon.
Min lilla som faktiskt inte ens har ett år kvar tills hon fyller myndig. Min lilla som övningskör. Min lilla som har landat ett extrajobb. Min lilla som brinner för och driver sina egna intressen och frågor. Min lilla som inte är liten längre… Min lilla som ändå forsätter att använda mig och sin far som bollplank och rådgivare.
Behöver jag säga att jag är stolt över henne?
Lika stolt som jag är över alla mina döttrar!
