Ljumma sommarkvällar

Jobbet var avklarat för dagen och vi stuvade in oss och hunden i bilen och åkte till båten. Solen sken och det var säkert 24 grader även om klockan hade passerat 17. Vi lade loss och styrde rakt fram en ganska liten stund. Där låg några små öar som bildade en lite bukt och där det passade att ankra. Just där hade vi aldrig ankrat förut men det lär vi göra igen. Typ lagom långt bort.

Vattentempen visade på hela 21 grader och vi badade alla. Ja inte Sintra. Hon tittade mest konstigt på oss och undrade vad i hela världen vi pysslade med…

Och vi badade länge… Länge! Inte en brännmanet i sikte så vi hoppas att de flytt fältet för resten av säsongen för jag vill bada mer. Jag vill bada massor.

Middag i sittbrunnen blev det innan vi sedan tog upp ankaret och puttrade in i hamnen för att åka hem.

 

Jajamensan

Efter två dagars jobb är det återigen dags för semester. De sista dagarna den här sommaren. Sen väntar iofs en lång och härlig eftersäsong…

Vad bättre än att samla goa vänner för en grillkväll. Solen sken och köttet var … Hm …. Dåligt. Det blev potatisgratäng, bernaisesås och sallad och två skivor ryggbiff på åtta personer….

Just det – affären är redan kontaktad och ersättning utlovad. Och vi hade en trevlig kväll ändå.

20120808-233121.jpg

Ständigt denna lilla värld

14 år var jag, sist jag träffade dem, och vi bodde då i Angola. Igår träffade jag dem igen för första gången på 27 år. Vart tar tiden egentligen vägen?

Egentligen är det deras dotter jag lärde känna där. Hon ett par år yngre än mig. De bodde i Cacuaco, på en camp, utanför huvudstaden Luanda, och jag med min familj inne i Luanda i en lägenhet. Jag minns att jag var lite avundsjuk på att de kunde vara ute och leka för det kunde inte vi. Campen var inhägnad och hade vakter och vi bodde istället i en lägenhet mitt i stan.

För några år sedan hittade vi varandra via Facebook och vi har setts på somrarna då vi har legat med båt i Hasselösund där hon och hennes familj bor. Efter en trevlig stund igår i vår sittbrunn tog hon och jag en promenad till hennes föräldrar för att se om se om de kände igen mig. Det slutade med en fikainbjudan som idag.

En trevlig stund blev det med många minnen från förr och plötsligt vävdes minnena även ihop med maken. Det visade sig att makens kusiner och min barndomsväns mamma lekt tillsammans som barn. Tänk vad liten världen är.

20120805-175129.jpg

Nu har vi lämnat Hasselösund för den här gången men ser redan fram emot nästa besök.