Och jag som hade räknat ut helgen

Vi lämnade Marstrand lite efter lunch. Då hade vi dissat planerna att ta en promenad. Regnet hängde i luften och det var mycket höst i luften. Lite oväntat eftersom morgonen var riktigt fin.

 

Istället styrde vi norrut och fick en härlig segling. Nu hoppas jag att det inte var årets sista och att vi antingen kan laga motorn hjälpligt eller kanske återigen får hänga med kompisarna i Alinde. Det var guld värt!

 

Somnar med nya fräknar på näsan efter en helg som jag hade räknat ut i torsdags. Ibland ska man inte vara så snabb på att gör det.

 

Tänk så bra det blev

Hade en deppkväll igår. Kanske mest för att det var lite skönt att ha en anledning att ”möla” cheez crunchers….

Men det var bara att bryta ihop och komma igen även om helgen i Marstrand fick ställas in/skjutas upp pga att båtmotorns värmeväxlare bestämt sig för att packa ihop. Åtminstone tror vi att det är den som spökar. Eventuellt går det att laga den tillfälligt så att den håller säsongen ut men vi lär ha en stor (och kostsam) motorreparation framför oss i vinter.

Istället blev det lax, vin och glass tillsammans med stora och små familjemedlemmar. Tvåbenta som fyrbenta… Och det funkade minst lika bra.

Och – imorgon är en annan dag. Dessutom verkar det kunna bli lite segling på söndag i alla fall.

Fasterlisa vill bada

Samtal vid frukostbordet:

Jag: Vad ska vi hitta på för roligt idag?

Prinsessan 1: Kanske cykla?

Jag: Ja, det gör vi. Kanske kan vi cykla till badplatsen och bada?

Prinsessan 1: Pappa, fasterlisa vill bada. Kan man bada? Men – sommaren är ju slut…

Pappan: Ehum… tja… det kan man nog kanske…

Båda prinsessorna: Ja!! Vi ska bada.

Varpå båda prinsessorna rusar iväg för att hämta baddräkter och handdukar.

Om det var kallt? Inte med havsmått mätt. Roxen höll säkert sina modiga 19 grader. Men vi var rätt ensamma om att bada. Att jag höll på att trampa på vattensnoken Snoddas som bor vid badplatsen – ja, det glömmer vi…

Liten börjar bli vuxen

Plöstligt slog det mig, även om det krävdes ett foto, att min lilla är på god väg att bli vuxen även hon.

Min lilla som faktiskt inte ens har ett år kvar tills hon fyller myndig. Min lilla som övningskör. Min lilla som har landat ett extrajobb. Min lilla som brinner för och driver sina egna intressen och frågor.  Min lilla som inte är liten längre… Min lilla som ändå forsätter att använda mig och sin far som bollplank och rådgivare.

Behöver jag säga att jag är stolt över henne?

Lika stolt som jag är över alla mina döttrar!