Yngsta dottern slutar nian imorgon och hon och två av hennes kompisar har fått naglarna fixade.
Det är vår granne som stått för konstnärskapet. Hon är verkligen superduktig. Tänk om jag hade bara lite av den talangen och/eller tålamodet…
Och visst blev tjejernas naglar fina?
De har legat i hårdträning med Sintra här i helgen. Hon är nu en livsfarlig vakthund. Man riktigt ser hur farlig hon är… eller inte….
Jag fick ett varm välkomnande av Sintra (och övriga familjen) när jag kom hem. De hade nog saknat mig på riktigt 🙂 De moderna kompostgallren har nu också förökat sig och i trädgården finns en hage. Det kommer ta ett tag att hägna in hela trädgården med hönsnät (!) så det här blir jättebra. Sintra kan nu var lös ute och leka av sig och det märks att hon gillar att vara ute. När hon vill och är på humör och inte är för trött kommer hon när man ropar på henne och har man en godis (korvbit) i handen sätter hon sig fint… Blir hon trött, lägger hon sig nära eller på någon av oss och somnar. Hon är helt ljuvlig och snart har hon bott hos oss i en vecka. Konstigt att det känns som om det varit mycket längre.
Kunde inte låta bli att köpa jordgubbar på lunchen. De är ju så goda! Och de allra första smakar dessutom allra bäst.
Mums!
När jag var på Skivstångskursen i helgen bodde jag på Sunnersta Herrgård lite utanför Uppsala. En herrgård som ligger mitt i ett villaområde men som när man går bakom huvudhuset faktiskt ligger på landet.
Jag kom fram runt åtta-tiden och det fanns inget att göra. Inget alls. Dålig täckning på iPaden (obefintlig) och ingen tv fick mig att istället ta en promenad. Nu i efterhand känns det som ett mycket bra val.
Det var jag, det var sniglarna och det var knotten som var ute. Vi var inte helt sams några av oss. Efter ett tag tröttnade jag på att titta efter var jag satte fötterna och krasandet av skalen blev mer och mer frekvent. Jag vann mot sniglarna men lyckades inte riktigt med knotten.
Jag hade valt att gå ner bakom själva herrgården eftersom jag visste att det låg något som liknade en sjö där. Mycket riktigt låg den där och det gick till och med en gångväg längs den. Efter en liten stund såg jag jag en skylt som sade ”Spång till Sunnerstaåsen 400 m”. Någon hade lagt ut en spång rätt genom vassen och blötområdet i anslutning till vattendraget och jag gav mig ut på den. Spännande! Två parallella rätt breda plankor att gå på och här och där mötesplatser. Jag funderade rätt mycket på var jag skulle hamna.
Jag kom ut på andra sidan och därifrån kunde jag ana Herrgården mellan träden. Vad jag skulle vilja se är hur det ser ut där när alla näckrosor blommar. Det måste vara fantastiskt vackert!
När jag gick där på spången började jag dock fundera. Jag var ute ensam på en spång, mitt ute i ingenstans, ingen visste var jag var och ingen skulle börja sakna mig förrän tidigast söndag kväll. Hade jag läst något om någon mördare/våldtäktsman/blottare i Sunnerstatrakten? Jag kunde inte komma på det men ändå – är det bra beteende tro….? Kanske inte…
Men – fint var det! Jag är glad att jag tog promenaden.
Fick ett macrofilter till min nya kamera av maken och var bara tvungen att testa lite. Det kommer nog ta ett tag innan jag lärt mig ordentligt men det är kul att leka fram kunskap.
en lisa i livet 