Operationsdags

Idag är det dags. Yngsta dottern ska få ny trumhinna på sitt ena öra. Det öra där hon idag har ett stort hål efter många öroninflammationer och flera omgångar med rör. Rören i sig var bra men ärren och hålet de lämnade efter sig lämnade henne även med en ganska hög hörselnedsättning på det örat. Tillräckligt mycket för att det ska vara besvärligt för henne.

Man kommer att skapa den nya trumhinnan av en av hinnorna på tuggmuskeln och det låter ganska komplext för mig. Ändå tar ingreppet bara två timmar från det att hon sövs tills hon är bandagerad och klar. Sen är det stilla som gäller för henne i en vecka och säkert även en snygg turban.

Nu håller vi tummarna!

Nästan som en egen PT

Redan i veckan tyckte lillebror att han och jag skulle springa tillsammans när vi kom och hälsade på. Springa med honom? Han som avverkar halvmaror på löpande band… Hur skulle det gå. Ändå packade jag ner löparkläderna och motivationen i väskan.

Idag var det så dags. Innan lunch skulle vi springa. Dimmolnen sprack upp och solens strålar tittade fram samtidigt som vi snörade på oss skorna. Jag vet inte hur många gånger jag hade försäkrat mig om att jag inte ville springa så långt (2,5 km var lagom), att jag nog inte höll hans tempo (aningen under 7 min/km rättare sagt) och att jag bara hade sprungit en gång tidigare i år och att det var i torsdags…

4,14 km blev det, med ett par gå-pauser… Helnöjd är jag och framförallt då att gå-pauserna inte drog ner tiden utan höll sig i rätt härad.

20120304-161723.jpg

Det gick ju bra att springa med lillebror och det var riktigt kul. Kul eftersom det var första gången vi sprang tillsammans och kul för att det var en trevlig stund tillsammans.

Helgen börjar bra

Det är många som är sjuka nu. Magsjuka, influensa och till och med lunginflammation. För mig innebar det att jag hoppade in och tog fredagspasset kl 18 igår. Jag tänkte dock lite fel och trodde att passet började redan 17.30 så när klockan närmade sig den tiden och inga motionärer hade dykt upp trodde jag att jag skulle få ställa in… Tur då att det var först en halvtimme senare passet började och tills dess hade det fyllt på med fredagstränare. Hur skönt är inte det då? Att köra igenom kroppen och sedan ta helg.

När jag kom hem stod middagen på bordet och helgen kunde börja på riktigt.

Rivstart på veckan

Efter vårvädret i helgen blev snön som kom idag ett riktigt bakslag. Det kändes som att hela jag frös. Ända inifrån. När jag åkte iväg på lunchen var det som att kylan gick genom märg och ben och jackan jag valde var definitivt av tunnaste sorten. Lunchen var nog också av kallaste sorten och gav ingen värme den heller, även om det var gott med sushi.

Soffan var mycket inbjudande och där landade jag efter jobbet och där kunde jag nog ha blivit kvar men som tur var är det ju måndag. Måndagar leder jag skivstång så det var bara att svida om till de rödvita kläderna och åka till Friskis.

Nu fryser jag inte och tröttheten är en helt annan trötthet. En skön trötthet. En glad trötthet. Nu kommer veckan gå i ett flygande fläng. Skivstång is da shit!