Göteborgsvarvet

Mitt fyrtionde år och jag måste erkänna att jag ett tag var sugen på att anmäla mig till Göteborgsvarvet ”bara för att”. Som tur var gjorde jag inte det. Tur för min rygg som inte hade mått bra av 21 km på asfalt och tur eftersom jag varit så dålig den här veckan. Med facit i hand hade jag nog alltså ändå inte stått på startlinjen. Det kommer ca 60 000 andra att göra och bland dessa finns flera vänner.

Jag vill önska alla lycka till! Det kommer att gå jätte bra och riktigt kanonväder får ni. Lagom varmt och inget regn.

Bilden lånad från goteborgsvarvet.com

Feber och jag

Vi gillar inte varandra, feber och jag. Ont i huvudet får jag och ont i ögonen. Dessutom får jag alltid ont i ländryggen och jag förstår inte alls hur det hänger ihop. Ont i huvudet och ögonen ser jag samband med men ryggen?

Den har hängt i sedan i måndags men jag tror att den börjar bli besegrad nu. Jag vet att det finns en del som tycker att man inte ska ta febernedsättande preparat eftersom febern i sig bekämpar bacillerna men jag går inte på det. Nej – alvedon är det som gäller. Den funkar ju även mot huvudvärken och värken i ryggen. Det är väldigt tydligt när medicinen sedan går ur kroppen. Det börjar med att ögonen gör ont och sedan kommer huvudvärken som ett brev på posten.

Igår morse vaknade jag feberfri. Så feberfri att jag var helt säker på att jag skulle kunna gå till jobbet som idag. En vän sade då till mig att jag var frisk först när jag orkade städa hela huset, och det orkade jag inte igår. Nej – istället kom febern krypande igen under eftermiddagen… Suck

Idag kanske jag gör ett nytt försök. Fast det kändes bättre för en stund sedan. Kanske orkar jag bara byta lakan och vika lite tvätt, eller så orkar jag städa hela huset. Eller så läser jag en bok. Oavsett så mår jag bättre idag och huvudvärken och ryggvärken är nästan borta.

JAG GILLAR INTE ATT VARA SJUK!

Jag hoppas att det har vänt nu

Redan i söndags kom det, det där kittlande i halsen. När jag vaknade på måndagsmorgonen fanns det kvar och var nog lite värre. Dessutom hade jag ont i huvudet. Ändå tog jag mig till jobbet.

Nu, två dagar senare, undrar jag verkligen. Varför? Och det är ju inte första gången heller… Redan efter en timme på jobbet var det lika bra att åka hem för att lägga mig. Febern har sedan hängt i och jag har sovit massor och bara lämnat sängen för hämta Alvedon och te.

Markservicen står maken och yngsta dottern för. Vilken tur att jag har dem, för jag blir kvar i sängen imorgon också. Sen hoppas jag vara på benen igen.

20110517-215635.jpg

Jag och min kompis Runkeeper

Nu kan jag säga det på riktigt. Jag HAR kommit igång med att springa och jag har gjort det lugnt och sansat. Inte som annars när jag börjar. Då kör jag korta sträckor ett par gånger för att sedan ge mig på 6 km och tycka att det är jobbigt och sen hitta på ursäkter. Nu har jag sprungit 2-3 ggr i veckan.

Nej – den här gången har jag ökat sakta och försiktigt och hela tiden hyfsat tiden per kilometer. Nu börjar det bli en vana och jag tänker fortsätta på den inslagna banan. Snart är jag upp i 6-km rundan och jag tänker ha hyfsat tiden ytterligare tills dess…

Med mig när jag springer har jag en app på min telefon. Runkeeper. Den talar om för mig med jämna mellanrum hur länge jag har sprungit, hur långt jag har sprungit och hur fort. När jag sen kommer hem kan jag se var jag har sprungit (om jag nu inte visste det :-)), vilka nivåskillnader som varit och hur snabbt jag betade av varje del av rundan och en hel del annat onödigt… Det kan verka fånigt men för mig som ser allt i tävlingar kan jag tävla mot mig själv på många olika sätt.

Huvudsaken är att det funkar för mig. Eller hur?

Backträning – kan det vara något?

När jag springer börjar jag allt som oftast med ”kyrkbacken” uppför. Varför? Bra fråga. Och jobbigt är det dessutom. Alternativet hade varit att ta den sist och på andra hållet men det känner jag inte riktigt för. Den känns lite för brant att spinga ner för… 

Istället har jag slagits av tanken att kanske använda den, eller åtminstone del av den, till backträning. Det lär ju vara bra har jag hört. 

Surfar runt lite för att läsa mer om det och blir inte direkt klokare. Funderar på om den är för brant, eller för lång? Om ifall jag ska börja med att springa mitt vanliga varv först och sedan köra backträning? Eller om jag ska ta backen först och sedan mitt vanliga varv? 

Hade tänkt ge mig på detta ikväll men får nog göra lite mer research först. Kanske kan jag få lite tips här…