Lycka är…

För sju år sedan opererades yngsta dottern för ett hjärtfel (WPW-syndrom). Under sommaren har vi nu fått indikationer på att felet kommit tillbaka. För dottern har det inneburit en stor oro att missa det handbollsläger som hon sedan i vintras varit anmäld till och verkligen sett fram emot.

Idag öppnade kansliet och jag ringde och pratade med deras kansli-chef. Han tyckte definitivit att hon skulle vara med ändå!

Så nu har vi en lycklig 14-åring i huset som säkert redan börjat packa (lägret börjar om en vecka).

Ett besök på Löplabbet resulterade i ett par nya joggingskor

dsc00790

Jag har länge tänkt köpa nya joggingskor och när maken och jag fick för oss att åka in till Göteborg slog jag till. Jag tog med mig mina inlägg och gick till Löplabbet medan maken var hos optikern.

Det var bara två nummer före mig så väntetiden var i det närmaste obefintlig. På med tunna skor och upp på bandet för att filmas. Efter det plockades två olika skor fram. Ett par Asics (som jag alltid haft tidigare och varit toknöjd med) och ett par New Balance. Jag provade Asicsen först men de var för breda och det hämtades snabbte en annan modell. Under tiden provade jag ett par New Balance som jag tror heter WR769ST. Så sköna och sitter perfekt och när jag filmades igen var de helrätt. Jag provade ändå Asicsen men valde New Balance skorna. De var till och med billigare (!) och jag fick rabatt eftersom jag är Friskisledare. Inte helt fel.

Tjänade nog nästan 700 kronor på att köpa New Balance skorna istället för Asicsen. De pengarna kan jag ju shoppa något annat för….

Javisst – jag köpte ett par skor till idag… Hm. Då har jag nog inte tjänat så mycket.

Gräsallergi

I år slog den till med full kraft! Gräsallergin.

De senaste åren har allergin hållit sig realtivt lugn, kanske har det varit som mest pollen när vi varit på sjön, men nu vet jag att jag lever. Jag mår rent ut sagt skit av det. Hela huvudet är som inlindat i bomull, det har slagit lock för båda öronen, det kliar i halsen, näsan och ögonen rinner och svider och det kliar något fruktansvärt i öronen! Det kliar så mycket att jag skulle vilja ta en flaskborste i örat. Ja – allt hänger ihop. Det finns en anledning till att det heter öron-näsa-hals hos doktorn.

Visst – det finns massor av mediciner men medicinerna har massor av (o)trevliga biverkningar som muntorrhet, huvudvärk och trötthet. Trots det tar jag dem – och äter knäckebröd och dricker kolsyrat vatten. Knäckebrödet och kolsyran lindrar kliet i halsen…

Egentligen borde jag inte klaga. Det handlar ju bara om sommarsäsongen. Efter augusti lägger det sig och det är som värst just nu och kommer att bli lite lindrigare om någon vecka eller så. Allra senast nästa fredag när vi drar iväg med båten. Ute till havs finns inte riktigt lika mycket pollen. Men just nu tycker jag lite synd om mig själv (faktiskt) och även om äldsta dottern som genomlider samma h**vete.

Tur och retur Kungälvs sjukhus

För några dagar sedan smällde mellandottern i ”lång”tån i en tröskel. Som vanligt gjorde det djävulusiskt ont. Det vanliga är att det onda brukar gå över rätt snabbt men så var inte fallet denna gång. Smärtan var konstant och satt inte i tån utan under foten.

Hon ringde sin moster, doktorn, och frågade om man kunde bryta tån? Det fick hon reda på att man kunde och moster tyckte att hon skulle ringa Vårdcentralen som idag.

Sagt och gjort. Kl 08.26 ringde jag den automatiska telefonsvarartjänsten som lovade ring ”fem-i-halv-nio”. Här snackar vi effektivitet. Hon fick en tid redan kvart i tio på förmiddagen och ringde mig när hon varit där. Jo – visst skulle foten röntgas! Så det var bara att hämta henne på Vårdcentralen och köra till Kungälv. Något som givetvis passade in i mitt schema idag – INTE.

Men men, halv ett var jag tillbaka på jobbet igen. Mellandotterns fot var röntgad och friskförklarad och jag kunde släppa av henne på skolan.

Man bör nog inte klaga när det inte är värre.