Vårens första joggingtur

Redan vid lunchtid började jag så smått fundera över ifall det skulle bli premiär för ett utomhusvarv med joggingskorna på idag. Termometern i A’s bil visade på hela 15 grader (!) och det riktigt luktade vår ute.

Under eftermiddagen har jag kunnat njuta av en underbar vy ut över Hakefjorden (utsikten från mitt jobb) och tanken blev mer än bara en tanke. Jag kände att jag faktiskt längtade ut och springa.

Det blev inget långt varv. För en gång skull tänker jag börja lite lugnt och inte ge mig på 6 km på en gång. Det blev ”kyrkvarvet+” som är ca 2,5 km. Lagom tempo och Daughtry i iPodlurarna.

Nu känns det riktigt gott och målet är en repris på fredag… och söndag… och…

En rolig konstig känsla

Det var dags att ta sig till jobbet och jag satte mig i bilen. I baksätet.

Äldsta dottern klarade körkortet igår och ville låna bilen idag och det var klart att hon fick. Även om det innebär lite meck. Hon fick köra mig till jobbet och borde egentligen hämta mig också. Men eftersom hon har konfirmander idag och det börjar innan jag slutar så fick det bli så att hon helt enkelt får ställa bilen på mitt jobb vid fyra-tiden. Allt för att hon ska kunna ha bilen till och från skolan idag.

Jag kommer själv ihåg känslan när jag hade tagit mitt körkort (det är faktiskt 20 år sedan i år) och vilken frihetskänsla det var. Eller ska man kanske kalla det vuxenpoäng?

Dottern samlar verkligen på dem (vuxenpoängen) och har snart full pott. 18 år, körkort, student och framöver flytta hemifrån och börja på högskola. Men jösses vad stolt jag är över henne!

Varför jag fick sätta mig i baksätet? Jo, mellandottern hoppade snabbt in på passagerarsidan – hon vill ju sitta fram när de glider in på gymnasiets parkering.

Anknäbbsgipsning

Pekfingret var ur led men inget var brutet och inga senor var skadade. Däremot ska fingret nu vara helt stilla i en vecka och därför är yngsta dotterna gipsad upp till armbågen. Efter det ska hon tillbaka till läkaren och förhoppningsvis räcker det med att sedan vara tejpad i ett par veckor.
Som det ser ut nu kommer hon att kunna spela Rödspette Cup i Fredrikshamn i påsk. Vi håller alla tummar vi har!

Akuten en lördag…

Matchen blev lite väl spännande….

Efter att försökt rädda en boll hörde vi att yngsta dotterna hade ont. Hon blev snabbt utbytt och tagen åt sidan. Sen dröjde det inte många sekunder förrän tränaren vinkade på mig. Pekfingret såg inte ut som det skulle. Maken och äldsta dottern kastade sig i bilen med henne för att åka till akuten. Mellandottern och jag blev kvar för att plocka ihop hennes kläder och saker.

Jag hoppas på en stukning och fasar för att det ska vara brutet…

Men de vann matchen!