Matchen blev lite väl spännande….
Efter att försökt rädda en boll hörde vi att yngsta dotterna hade ont. Hon blev snabbt utbytt och tagen åt sidan. Sen dröjde det inte många sekunder förrän tränaren vinkade på mig. Pekfingret såg inte ut som det skulle. Maken och äldsta dottern kastade sig i bilen med henne för att åka till akuten. Mellandottern och jag blev kvar för att plocka ihop hennes kläder och saker.
Jag hoppas på en stukning och fasar för att det ska vara brutet…
Men de vann matchen!
Veckorna består numera bara av måndagar och fredagar. Åtminstone känns det så. Vart tar veckorna vägen egentligen? Hur kan tiden bara försvinna?
Vad har då hänt förutom jobb?
Aha – jag ser ett mönster. Det är träningen som tar all tid. Eller? Jo – lite så är det nog, men utan den hade jag nog inte orkat med det tempo som det är just nu.
Träningen tar tid men ger massor av energi. Så jag tänker fortsätta träna!
Efter träningen och middagen kunde jag byta om till badkläder och tassa ut barfota på altanen. Där ångade det om badtunnan. Av med badrocken och några snabba kliv så kunde jag sänka ner kroppen i det varma vattnet. Jag lade mig tillrätta och tittade upp på den stjärnklara himlen. Såååå skönt!
Den vedeldade badtunnan är en av de bästa investeringarna vi gjort och definitvit värd varenda krona.
Även en vanlig torsdagkväll.
I fredags var jag på ett skivstångspass. Det var första gången på över ett år och jag har haft grym träningsvärk i vänsterarmen sedan dess. Inte i båda utan bara i vänster. Kan bara gissa att jag är starkare i höger från början.
Nu ska jag strax iväg på ett pass till – och det är Nina som kör det – tror jag. Och jag har hört att passet är brutalt jobbigt. Spännande!
Vi får se hur vänsterarmen mår imorgon. Eller hur hela kroppen mår.
