93 år är ingen ålder och min mormor är vacker som en dag. Att hon kunde vara med när jag fyllde 40 år förra året och att vi nu firar hennes 93-årsdag är riktigt häftigt. HON är häftig. Och nu för tiden är det hon som säger: ”jag kunde”… Det sade nämligen jag alltid när jag var liten. Nu får hon gärna låna uttrycket av mig för hon kan så mycket.
Jag älskar dig mormor!
Samma sak varje år. Dagen efter nyårsdagen ska det firas igen. Många gånger är vi med men inte i år. Det handlar om lillebrors födelsedag.
Istället får jag fira honom genom att ringa, sms:a, skriva grattis på facebook och vänta med att ge honom den riktiga grattiskramen när vi ses. Det hoppas jag sker mycket snart.
Tills dess:
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är lillebrors födelsedag
Hurra hurra hurra!
Hundarna hade lekt på dagen och var trötta, köttet putsat, grillen förberedd, efterrätten på gång och såsen klar. Vi tog vårt pick och pack och gick över gatan till grannarna för att fira nyår.
Vilket kalas det blev. Mat och dryck i lagom mängd (vi säger inget om att potatisen i gratängen var hård eller att jag lyckades bränna såsen när den skulle värmas), många goa skratt och en fantastisk tårta till efterrätt. Ytterligare en nyår att stoppa i minnesbanken som en bra sådan. Mig veterligen finns det nog ingen dålig där så antingen har jag glömt eller så har alla varit bra…
Att Sintra sedan inte blev allt för rädd för raketer och smällare blev bonus det med och vi tackar schäferkompisen Lexie för den goda inverkan. Och att hon inte fick tag på katten Jordan, som hade gömt sig längst in under soffan, gjorde nog kvällen lugnare för flera av oss också…inte minst Sintra själv.
Goda vänner, hummer, västerobottenpaj, bubbel, grillat och tunnbad.
Det skulle ha kunnat vara vilken nyårsafton som helst men det var faktiskt kvällen före nyårsafton. Hur trevligt och gott som helst och en bra uppladdning inför årets sista dag.
en lisa i livet 