Varje jul är speciell på sitt sätt. Så även årets jul. Alla jular ska vara speciella. Tänk om det gick slentrian i dem och tänk om man var tvungen att ha dem på exakt samma sätt som de alltid har varit. Visst är traditioner viktiga men även att förbättra och utveckla dem. Varje person som är med bidrar ju med sin del.
I år var det extra roligt att min mormor orkade åka ända hit för att hälsa på. Hennes resa med riksfärdtjänsten tog 3½ timme hit och 2½ timme hem. Det är långt och för en 92-åring blir det jättelångt. Ändå sade hon idag, när hon ringde och tackade för senast (och bad oss skicka med mamma lite julskinka), att hon redan ser fram emot nästa år 🙂
Roligt var det också att ha en fyråring i huset på julafton. Snacka om att julen är barnens högtid. Hon och hennes familj, lillasyster med familj från England, bidrog även de till en underbar julafton. För att inte tala om maken, döttrarna och mamma. Och så tomten förstås. Även han hittade hit.
Ny men troligtvis bestående tradition var ett julbad i tunnan när alla julklappar var utdelade. 15 minusgrader och stjärnklart. Det kunde inte bli en bättre avslutning på en fantastisk julafton.
en lisa i livet 