Vem tycker inte om det förresten? Ute singlar snön ner och döljer isen under.
Strax ska vi göra pepparkakshus och det ska bli spännande att se resultatet och om något godis hamnar på huset eller om det mesta hamnar i magen på en liten stor prinsessa.
Det här med att vara ute i god tid och handla julklappar är överskattat – eller hur? Jag har handlat en (och hjälpt döttrarna med en). Men – jag vet precis vad jag ska ha och det är ju gott om tid kvar. Massa dagar där jag har massa tid – NOT.
Ja, ja, det heter inte julstress för inte. Få se nu. Tänka, tänka, tänka. På tisdag ska jag nog kunna klämma in det.
Sen får det blir julefrid.
Sedan jag fick reda på att jag skulle på julbord på Salt & Sill ikväll har jag sett fram emot det. Jag hade ju varit där tidigare så mina förväntningar var höga.
Ibland när man har höga förväntningar slutar det med att man blir besviken så ju närmare kvällen kom desto mer försökte jag dämpa mina känslor.
Jag hade inte behövt oroa mig. Julbordet var fantastiskt på alla sätt. Med alla sätt menar jag maten, miljön, servicen och sällskapet.
Jag fokuserade på sill och lax och kommer inte behöva äta förrän på julafton efter det. Variationen var oändlig och smakerna spännande. Efter en liten smakbit av det mesta på efterrättsbordet var jag sen mer än nöjd.
Nu kan jag börja se fram emot nästa år – och då vill jag ta med mig maken också. Han har fortfarande aldrig ätit julbord där.
Efter en natt verkar det som att den nya knäcken blev riktigt bra. Inte för hård och inte heller för mjuk. Lite svensk lagom skulle man kunna säga.
Eller så bestämmer vi att den blev perfekt!
De ser ju helt perfekta ut.
en lisa i livet 