Hunden som yngsta dottern passar älskar att bli kliad på magen. Så mycket att hon nästan har kastat sig runt och på rygg innan hon är framme hos den som hon utsett till ”magkliare”.
Väl där kan hon knorra belåtet läääänge….
Kategori: Hundliv
Nej – jag ser inte dubbelt
Vart jag än går finns de där. Rödvita och i vägen 🙂 Två är de. Två av samma sort.
Vi är hundvakter. Eller yngsta dottern är men det blir ju liksom vi ändå. Söta Polly är hos oss under en vecka. Tyvärr kunde hennes familj inte ta med henne till fjällen eftersom det visade sig att man inte fick ha hund i stugan som de skulle bo i. Yngsta dottern hade påsklov och ställde gärna upp som hundvakt åt Polly.
Sintra, som är i slutet av sitt löp tycker väl att Polly är lite väl på som vill leka. Hon vill ju själv helst ligga och tycka synd om sig själv. Men visst går de två bra ihop och leker så att mattorna flyger emellanåt.
Till helgen ska Polly få följa med oss ut och segla. Det blir spännande men troligen går det hur bra som helst. Sintra är ju superrutinerad och Polly följer Sintra som en skugga så gillar Sintra att vara på båten kommer Polly också att göra det.
Nu är det bara att vänta
I helgen fick Sintra så åka på kärlekssemester. Fast så mycket kärlek och uppvaktning tror jag inte att det egentligen var. Mer pang på typ.
Kennelmatte fick hastigt för sig att åka till kenneln där den tilltänkte kavaljeren finns redan på fredag eftermiddag och det var först sent på kvällen som vi fick reda på att de tu hade träffats och ”nästan” fått till det. Istället blev det date både på lördagen och söndagen och då gick det tydligen hur bra som helst. Vår lilla (!) verkade tycka att det nog kunde gått bra även med den kastrerade taxen som fanns i familjen också… Oj oj oj säger jag.
Nu är hon hemma hos oss igen och vi kan bara vänta. Vänta på att få se några tecken på att hon faktiskt blivit dräktig och att hon då blir mamma runt midsommar.
Oj, vad tiden kommer att gå långsamt nu….
Vårtrött i kubik
En månad nu – En månad med en enorm trötthet. Vårtrötthet. Den där som var fjärde svensk tydligen drabbas av och som ska bero på att vi inte hinner ställa om i samma takt som ljuset gör. Jag hade verkligen önskat att jag hade blivit piggare istället.
Å andra sidan är det rätt skönt att lägga sig i soffan en liten stund. Med Sintra bredvid.
Det har sina fördelar att åka hem på lunchen.
Tre år redan!
Vår fina Sintra fyller tre år idag. T R E !
Det känns som igår när vi fick samtalet om att hennes kull hade fötts och att det fanns en tikvalp till oss. Då var vi på hemväg från Sahlgrenska och yngsta dotterns sista (och lyckade) hjärtoperation. Så idag firar vi dubbelt.
Tiden går fort men visst är hon sig lik?
Mer om Sintra kan du läsa här.
en lisa i livet 