Hundsläkten

När vi för ett år sedan hämta vår valp Sintra i Lysekil begåvades vi samtidigt med en ny släkt. Hundsläkten. För så måste det väl ändå vara?

Sintras kullbror hamnade i Stora Höga och våra familjer lärde känna varandra. Sintra och Rufus var bästisar redan i valplådan och det har fortsatt.

Även med oss människor klickade det och vi har fortsatt att umgås. Vi gör utflykter, tränar tillsammans och har alltid roligt när vi ses. Dessutom är hundarna fortfarande de bästa av vänner.

Att bli hundägare har visat sig ha många dimensioner och en av dem för oss är alla nya människor vi träffar och lär känna. Att även då få en ny ”släkt” är lite grädde på moset så att säga.

 

Det här med att ha hund…

Som förstagångshundägare (finns det ordet ens?) har jag märkt att jag ställs inför situationer där jag inte alls vet hur jag ska göra. Ett sådant exempel var i helgen när Sintras nos svullnade upp (läs mer här) men jag tänker även på när hon fick feber och när hon inte äter som jag tycker att hon ska. Liknande situationer med barnen, när de var små, var betydligt lättare att hantera.

Kankse beror det på att jag alltid har hållt på med barn och gärna då småbarn och kanske har jag omedvetet lärt mig saker som sedan gjorde att jag var tryggare med att hantera olika situationer med de egna barnen när de var små än andra mammor var. Hundar har jag inte alls samma erfarenhet av och jag har till och med varit ordentligt hundrädd.  Jag vet inte om det är det som ligger bakom men det jag vet är att jag hela tiden lär mig nya saker om hundar OCH att det är lika oroligt när en hund blir dålig som när ett barn blir det OCH att det finns många att fråga till råds

Jag hoppas kunna lära mig så mycket att jag så småningom kan ge råd till andra på samma sätt som jag idag får råd från andra mer insatta.

Tre tjejer och en svart kille

Idag skulle det bli av. En av de andra welshtikarna (Timja) från valpkursen skulle komma och hälsa på för att leka med vår Sintra. För att göra det ännu bättre hade vi bestämt att träffa ytterligare en familj med en welshtik (Lady) i samma ålder och att ses hemma hos dem. Hemma hos dem visade sig var mitt ute i skogen mellan Ödsmål och Svenshögen.

Det är så roligt att se glada hundar leka helt bekymmerslöst och just welshar verkar leka på ett helt speciellt sätt. Vi har sett det flera gånger när Sintra leker med andra hundar (läs hundraser). Då är det mer brottning och lite lekfulla tugganden medan hon med andra welshar springer och springer och springer. Det verkar inte var någon hejd på det. Runt runt springer de och då gärna även tätt tätt bredvid varandra. Mer och mer börjar jag tro att det är något rastypiskt men jag kan ha fel.

Det lektes och busades i en och halv timme och sedan var alla hundarna helt slut. Ja, mest slut var nog värdfamiljens andra hund, sjuårige Benji. En snygg flatcoated retriever som kämpade tappert för att hålla jämna steg med de tre yrvädrena. Han hade fullt upp och lyckades rätt bra men nog tog åldern ut sin rätt på honom 🙂

Något säger mig att det inte var sista gången hundarna träffades-

Resten av dagen har Sintra sovit bort…

Här finns lite fler bilder.

Provapå Viltspår

Idag var vi på prova-på-viltspår. Det var något helt nytt för oss men vi hade en svag aning om att det skulle passa prinsessan Sintra som handen i handsken. Ända sedan hon var liten valp har hon arbetat mycket med nosen och det märks att hon tycker att det är roligt. Men – som alltid kan det ju vara så att hon kanske tycker att det är roligt men ändå inte riktigt fattar grejen när det är skarpt läge.

5 dl blod hade instruktören lagt ut i ett nästan 800 meter långt spår som även innehöll 4 vinklar (90 graders svängar) och doft från en rådjursklöv (blä…). Rådjursklöven återfanns sedan även där spåret tog slut och den var lite läskig men samtidigt spännande.

Vi hade inte behövt oroa oss. Det märktes att hon tyckte att det var roligt och hon var jätteduktig och fick massor med beröm. Instruktören sade till och med att det inte skulle behövas mycket träning för att hon skulle klara anlagstestet. Stolt husse och matte sträckte lite extra på sig men var egentligen inte förvånade 🙂

Klart att hon ska få göra anlagstest. Här ska göras spår. Först ska vi bara fixa lite blod till spåret…

 

 

Aktiva hundar blir trötta hundar

Sintras brors matte och jag springer tillsammans och idag skulle vi utgå hemifrån oss. Då passade vi på att be henne ta med sig Rufus så att syskonen skulle få busa lite. De har ju så roligt tillsammans. Det är roligt att se hur samspelta de är, de springer bredvid varandra, de bär saker tillsammans och kramas lite emellanåt. Imorgon blir det kurs tillsammans. Provapåkurs i viltspår. Det ska blir riktigt spännande att se vad de tycker om det.

Fler bilder från dagens lekstund hittar du här.

För vi är bästisar…