Full fart i trädgården

Sintra älskar att vara utomhus och vem gör inte det när det är fint väder. Just nu är det visserligen lite kyligt i vinden men annars är det inget större fel på vädret. Trots allt är det fortfarande bara början av april.

Idag kom Lova på besök. Lova visste redan tidigt vart hon skulle och att hon skulle få leka med Sintra så hennes matte hade nästan lite svårt att hänga med och väl här blev det full fart direkt. Sintras pipande boll blev snart favoritleksaken trots att hela trädgården var full med pinnar. Det var roligt att se ”tjejerna” busa. De rusades kors och tvärs och de turades om med att få ha bollen. Ett tag pausade de leken och såg ut att kramas och mysa. Återigen är jag glad att tomten är inhägnad. Man blir så glad av att se glada hundar leka och att kunna se dem leka hemma är ännu bättre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vem kunde tro att jag för inte allt för länge sedan var ordentligt hundrädd…?

Eh – vem var det som skulle lära sig något

Hundkurs dag 2 och Sintra var rätt ofokuserad, men det är klart är man hund med en rasegenskap som gör att man gillar att använda luktsinnet och kommer till en stor äng där det finns massor att lukta på…. (you fill in the blanks).

Det gick väl sådär. Men så är det ju så att det mest är vi som går kurs för att lära oss och sedan får vi åka hem och träna utan att det finns distraktioner som brorsan Rufus eller den nya snygga killen i klassen Milton… Ibland känns det bara som att hon aldrig kommer lära sig och att det är lika bra att ge upp och inse att loppet är kört men då plockar hon plötsligt fram det hon kan och allt går som tåget. Inga problem att gå fint i koppel, kommer när vi ropar (fast det är hon väldigt duktig på annars också…) och annat kul… och så trillar man dit och fortsätter och tycker att hon är jätteduktigt vilket hon faktiskt också är 🙂

Tänk vad mycket vi lär oss hela tiden…

Uppmärksam så in i norden när fröken pratar
Uppmärksam så in i norden när fröken pratar
Hur var det nu vi skulle göra?

Valpkurs steg 2

Idag var det dags. Dags för en hundkurs som heter Fortsättningslydnad. Så här beskriver man kursen:

Fortsättningslydnad är steget efter valpkursen. Era små valpar har blivit ”tonåringar” och man kan tro att de fått en vaxpropp eller blivit åderförkalkade. Ha tålamod det blir bättre bara hunden fått ordning på hormonerna, det är en jobbig tid i hundens liv. Fortsättningslydnad är en mycket viktig del av hundens sociala och mentala utveckling.

Ok, vad innebär då det? Jo, det handlar om kontaktövningar, gå-i-koppelövningar, inkallning, störningsträning och och beröm. Egentligen är kursen mer riktad till oss som hundägare och inte till hunden och övningarna görs med fördel hemma mellan gångerna.

Hur det gick för Sintra idag? Helt ok skulle jag nog säga…

Bara hänger lite...

Skämt åsido så gick det över förväntan. Många av övningarna hade vi redan tränat på hemma men allra helst hade hon nog velat leka med brorsan Rufus istället. Han var ju med på samma kurs.

Släktträff kan man väl säga

Idag har vi varit i Lysekil. Vi var hos Barbro på Stjärndalens kennel (den som Sintra kommer från) och skulle få hjälp med att trimma Sintra. Det blev en härlig dag med hundtrimning, semlor och en underbar promenad runt två dammar i något som nästan kunde liknas vid vårväder.

Tre generationer hundar var det. Sintra, hennes mamma Jess och så mormor Joy som nyligen fyllt 11 år. Det var roligt att se hur de tre generationerna interagerade. Sintra som gjorde allt för att vara både mamma och mormor till lags och till och med lyckades få igång mormor Joy i en stunds bus och spring (Joy glömde för en stund bort att hon skulle sura och mullra lite bistert) och mamma Jess som slets mellan att vara vuxen och förnuftig men ändå ville leka och busa med Sintra och som ändå vänligt och bestämt faktiskt stundtals uppfostrade Sintra lite lagom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nytt att lära

I kväll har vi klätt på vår Sintra. 10 månader gammal har hon börjat löpa. De där svarta trosorna vi tog på henne var väl sådär populära. Svansen är långt under magen och huvudet hänger. Visste jag inte bättre skulle jag nog säga att hon skämdes.

Stackars liten.

Det sägs ju att hundar kan ändra sin personlig(?)het i samband med första löpet. Vi har tyckt att hon den senaste tiden varit lydigare, lugnare och till och med gått bättre i koppel. Kan det ha ett samband? Vi lär oss nya saker hela tiden.