Ostbågarna är till hunden

Vår underbara vovve är svårflirtad vad gäller godis och mat. Vi har inte mycket som funkar och testar ständigt nytt godis. Mycket utan framgång.

I tisdags fick vi höra talas om någon som använde ostbågar som belöningsgodis och det lät precis som något som möjligen skulle kunna funka.

image

Idag stod alltså ostbågar på min inköpslista och där stod jag så bland chipsen och all annan snacks. Just då möter jag en bekant. Det blir lite snack om fredagsmys. Han hade en skrälldus med ungdomar med sig och korgen var full med godis och där stod jag bland alla chips. Egentligen letade jag efter en sån där lite påse med ostbågar men jag hittade ingen så jag fick ta en vanlig. De verkade inte riktigt tro mig när jag sade att ostbågarna var till min hund men hans dotter hittade faktiskt en liten påse som jag kunde byta till så kanske trodde hon mig i alla fall 🙂

Ikväll har ostbågarna faktiskt funkat. Det ska bli spännande att se om det håller i sig längre än så… Följ den spännande fortsättningen.

All the way to the top

Det varkar som om Sintra inte heller tyckte att hon var riktigt på hugget på valpträffen för när vi sedan kom hem funkade allt. Hon till och med gick fint i flexikopplet. Visst, i början var hon långt fram men efter en liten stund hängde kopplet som ett leende mellan oss.

Det är bara att konstatera – det var en tillfällig svacka igår. Nu är hon bäst igen och ordningen är återställd!

Det nya hundgodiset verkar fortfarande funka. Får bli att bunkra säckevis…

Sämst i klassen

Idag var det återträff med valpkursen. Vi blev inte så många. Det var Sintra, Viggo och Elvis som dök upp. Behöver jag säga att Sintra var populär?

Populär ja, sämst på allt annat också. Och även jag kände mig lika mycket sämst. Inget verkade funka och allra roligast var att ha nosen i marken och lukta på alla dofter från alla andra hundar som någonsin varit i samma lokal. Det blir ju lite extra jobbigt när hon sedan inte är en hund som svarar på samma belöning under en längre tid. Hundchoklad var gott och funkade en stund, godiset som en av lärararna plockade fram (och som jag givetvis köpte en påse av) funkade en stund och pipleksaken ytterligare en stund. Ska belöning funka måste vi variera i det oändliga verkar det som. Hon tröttnar uppenbarligen snabbt.

Sedan såg hon ut som en mager fågelskrämma bredvid det två granna killarna. Hon är för tillfället så tunn att revbenen syns och att hon dessutom har fällt jättemycket päls gör ju inte saken bättre. En förklaring skulle kunna vara att hon faktiskt är på gång att börja löpa. Båda en av lärarna och Barbro från ”vår” kennel tror att det faktiskt skulle kunna vara en förklaring. Jag hoppas på den och att hon snart är lika fin igen som hon brukar vara.

Att hon var sämst i klassen idag tar jag som en ren tillfällighet. Det var säkert jag som gjorde henne osäker för det kändes lite som att jag blev bedömd och jag var inte alls så som jag brukar med henne. Jag fick till och med ”tipset” att låta mera. Just att jag låter mycket och konstigt med henne är något resten av familjen brukar skratta mycket åt.

Nu ser vi fram emot en liten återförening med Sintras kullbror Rufus, mamma Jess och mormor Joy på söndag. Det ska bli riktigt roligt!

Nya perspektiv på saker och ting

Det är bra att längta för då vet man att man saknar. Just nu är saknaden stor efter Sintra. Under tiden vi har varit i Stockholm har hon varit hos mellandottern i Trollhättan och nog verkar Sintra ha fått lite nya perspektiv på tillvaron.

Egentligen skulle vi ha hämtat henne först imorgon men så länge kunde vi inte vänta. Nu har maken hämtat henne och ordningen är återställd.

Vad mysigt det var att komma hem på lunchen och mötas av henne!

Åka hiss är spännande

Efter jobbet körde jag till Trollhättan med Sintra. Hon ska bo hos mellandottern i några dagar. Jösses vad grejer som skulle packas! Det var mat- och vattenskål, koppel av olika slag, mat, leksaker, kudde mm mm. Just det! Och bajspåsar… 🙂

Mellandottern bor på 14:e våningen och dit åker man hiss. Det fick ju så klart Sintra göra också och hon lär ju bli van vid det den här helgen. Först på tisdag hämtar vi henne igen. Då ska vi på återträff med valpkursen.

20111020-204827.jpg

Nu är yngsta dottern och jag hemma igen och här är TOMT. Riktigt tomt. Hon är redan saknad men jag vet att hon kommer att ha det jättebra. Har hört rykten om att hon bl a ska baka bullar. Det händer inte ofta här 🙂