Idag har jag virkat hundstaket. Ett tag funderade vi på att sätta mantågsnät men det här blir bättre. Mycket bättre! Men – det är många varv att snurra och många halvslag att göra.
Kategori: Hundliv
Besättningen är fulltalig
Vi väntade med att ta ut Sintra till båten tills vi hade handlat och stuvat undan allt. Det är lite av ett kaos tills allt har hittat sitt ställe och det tyckte vi att hon kunde slippa.
Så kom hon och precis som förra gången toksomnade hon efter att ha kommit ombord. Uppenbarligen är båtlivet extremt tröttande.
Sintra börjar bli stor eller i alla fall större
Tiden går fort och Sintra är nu redan fjorton veckor gammal. När hon föddes vägde hon 400 gram men nu är hon upp i hela 9 kg och vartenda kilo är fullt med bus. Allra roligast är att stjäla strumpor och hon lyckas hitta dem precis överallt. Får hon tag på en så tokspringer hon in under trappan och ”gömmer” sig men vi ser det som många bra tillfällen för oss att träna LOSS med henne. Det är inte roligt men hon släpper taget och tittar efter oss med ledsna ögon. Buskarna ute är annars väldigt roliga att avlöva och allra först ska grenen dödas. Det går till så att hon hänger sig i en lämplig gren och sen skakar den som en tok. Resultatet brukar oftast inte ge mer än att hon får loss ett par tre löv men hon är lika nöjd med det.
Värmen ställer till det lite för henne och matlusten är det lite si och så med men vem kan klandra henne för det? Jag känner igen det själv. Nu verkar det som att den mest intensiva värmen ska ge sig inom kort och då blir det säkert ordning igen. Dricker gör hon i alla fall och det är ju det allra viktigaste.
På natten vill hon gärna sova inne hos oss och det gör hon i sin koja. Visst händer det att hon vaknar på natten och då går hon ett varv i sovrummet. Först till min sida av sängen där hon ställer sig med tassarna på sängen, blir nerlyft, och sedan till makens sida där proceduren upprepas. Då går hon tillbaka till koja och somnar om. Även på förmiddagen myser hon gärna i kojan (hon är lite morgontrött) men senare på dagen lägger hon sig gärna på golvet i hörnet vid soffan. Där sover hon gott.
Kommandona sitt, ligg och vacker tass funkar klockrent men att komma på inkallning är det lite si och så med. Det finns ju så mycket annat roligt att göra istället. Till hennes försvar får nog tilläggas att hon bara är 14 veckor. Hon kommer att bli riktigt duktig på det vad det lider – det är jag säker på.
Vi kan inte märka några enda tecken på att hon skulle lida av åksjuka. I alla fall inte när hon åker bil och det tar vi som ett tecken på att hon inte kommer att blir sjösjuk heller för nu är det snart dags. Dags för Sintra att gå till sjöss!
Ja men det är ju självklart
Vi har funderat så över varför Sintra gräver på sin grop och nu har femöringen äntligen trillat ner. Det är gräsklipparen som hon vill gräva ner där.
Den är ju lite läskig.
Vi skyndar långsamt
Vi vill verkligen att Sintra ska gilla båtlivet lika mycket som vi så vi skyndar långsamt. Första gången vid båten var hon bara på bryggan. Nästa gång en stund i sittbrunnen och nere i båten. Idag är det lite mer. I natt ska hon sova i båten. Ja, inte ensam förstås. Maken och jag är också med.
Efter middagen med döttrarna på altanen i solen packade vi hundmat, bajspåsar och tuggben och tog på henne flytvästen. Väl på plats i Almösund och somnade hon gott nära mig i sittbrunnen. Hon var väldig försiktig och det märktes på henne att det var nytt och spännande/läskigt.
Nu har hon somnat gott på golvet i vår kabin, alldeles nedanför huvudändan på våra kojer. Hon fann sig väl till rätta nere i ruffen och skuttade runt mellan kabinerna innan hon kom till ro. Det kommer bli så bra det här.
en lisa i livet 