segling och båtliv – Sida 139

Det är den 4 april idag och Aquelina är sjösatt. Lite häftigt är det att vi är i sjön 5 dagar tidigare än förra året trots vargavintern som vi haft. Det hade jag inte ens kunnat drömma om i början av mars.

Kl 11 kom den stora blå lastbilen med den långa kranen och spindelbenenen till Wallhamn. Maken och jag hade slitit för att vi skulle kunna sjösätta i påsk men hade egentligen siktet inställt på annandagen. Att vi blev klara en dag före och att den blå lastbilen kunde komma loss blev ett plus i kanten.

Kranbilsföraren är världens lugnaste och coolaste människa. Iförd shorts (vi är ju redan inne april) manövrerade han kranen från en ”låda på magen”. Manövreringen skulle göra en kirurg avundsjuk. Vi pratar millimetrar hit eller dit. Det blev en stunds diskussion över var slingen skulle vara tills jag kom på att jag hade Facebook i min iPhone och att jag där hade lagt upp bilder från sjösättningen förra året. Jag bläddrade snabbt fram bilderna och slingen hamnade på ”rätt” ställen.

Kranen på lastbilen är även en våg och när Aquelina hängde där i luften fick vi veta att hon vägde 6760 kg…(tom) Inget man vill ha på stortån direkt. Ändå vågade jag mig i år på att stå och hålla i henne så att hon inte snurrade. Tre år har det tagit. Nästa år är det väl jag som kryper under kölen och bottenmålar det sista 🙂

Med båten på plats på flaket kördes hon långsamt bort till kajkanten. Det blåste en del och givetvis in mot kajen – lite snett framifrån. Det fanns en viss (ironi) oro hos mig att det skulle bli svårt med sjösättningen men det gick jättebra. Jag höll i förtampen, maken i aktertampen och kranbilsföraren spakade sin låda på magen. Halvvägs bad han mig om tampen. Han hade lovat maken att jag skulle få fotografera lite också, vilket jag självklart gjorde.

Själva nedsänkningen tog inte lång stund och snart låg Aquelina i vattnet och guppade. Den stora blå lastbilen med den långa kranen och spindelbenen körde iväg och maken och jag lastade flytvästar, sjöställ, dynor och brandsläckar innan vi lade loss för att styra mot hemmahamnen i Almösund.

Vad konstigt det låter. Det låter ”torrt”. Ska det låta så?

Vi hade inte kommit långt när motorn plötsligt lät torr. Snabb koll på kylvattnet – skräp också, inget kylvatten. Vad hade hänt? Det blev till att lägga till i Wallhamns marina för att undersöka läget. Problemet med att lägga sig där var att det gick alldeles utmärkt att komma dit med båt men att ta sig därifrån eller för den delen till och med tillbaka krävde nyckelkort något vi inte hade. Vi hade ju haft uppställningsplats på stället bredvid. Tack och lov var det många som var där och jobbade med sina båtar så när jag skulle ta mig därifrån fick jag hjälp.

Jag hade inte mer än kommit till bilen när maken ringde och berättade att han hade löst problemet. Tydligen var det locket till kylvattenfiltret som inte satt på ordentligt på plats utan sög luft. När han hade fått det på plats funkade allt som det skulle igen och jag kunde ta mig tillbaka.

Vi fick en go’ och lite småkall tur på Hakefjorden på vår färd upp mot Almösund. I land kunde vi se snö här och där och det var en lite konstig känsla och den där koppen kaffe som vi kokade under gång var alldeles ljuvlig.

Jag lade till och nu ligger hon på sin plats. Förhoppningsvis ska hon mastas på redan imorgon. Lite kläder på det (segel) och en ordentlig städning sen är vi redo att kasta loss. Kanske blir det redan nästa helg.