Vindrosor och Tomtningar

Det blev ännu mer klättring på bergen på Storö på Väderöarna. Efter en god lunch och en siesta i sittbrunnen gick jag och vännen på Alinde ytterligare en sväng. Vi ville se om vi kunde hitta både en tomtning kallad ”Kyrkan” och några vindrosor som skulle finnas inristade i berget. Just nu pågår ett arbete just på Väderöarna för att forska mer kring dessa.

Kyrkan tros vara en gammal begravningsplats för omkomna sjömän och på en altarliknande sten finns ett kors och ett upp och nervänt hjärta inristat. Hjärtat symboliserar döden. De finns även de som tror att Kyrkan användes av korsfarare på sin väg mot Nidaros.

Vi lyckades hitta både Kyrkan och två vindrosor och det är inte utan att man känner historiens vingslag. Här har sjöfarare sökt skydd och lä sedan lång tid tillbaka. Man blir full av vördnad.

När jag kommer hem igen tänker jag läsa på mer om Väderöarna och dess senaste funktion som boplats för lotsar och fyrfolk. Det som känns som det förflutna kom plötsligt nära inpå när jag idag fick veta att en kollegas mor var från ön och hade levt sina första 18 år här. Jag vill veta mer…

Det tar på krafterna att klättra i berg

Idag ligger vi kvar på Väderöarna och har det tokbra. Vi började dagen med att flytta runt nästan alla båtar. Det var flera som skulle gå härifrån och Hamnkaptenen styrde upp allt på bästa möjliga vis. Vi hamnade nu intill bryggan allra längst in så när vi ska gå imorgon blir det nog en del omflyttning igen.

Det fick bli en promenad på ön. Eller promenad? Mest klättring men det är ett kul sätt att ta sig runt och det lär kännas i kroppen imorgon. Vädret började spricka upp och vi kunde se både till Fjällbacka och Ramsö. Skulle tro att det blir just till Ramsö vi går imorgon.

Nu har vi ätit en lite sen lunch och yngsta dottern och hennes kompis tog hand om disken. Maken har redan somnat och jag och tjejerna kommer att följa hans exempel och ta en siesta. Vi vill ju orka med att vara vakna inatt när det är ljust.

Så nära paradiset man kan komma

Älskar verkligen Väderöarna och såhär års är det nästan ännu bättre. Tempot är lugnt och alla är nästan lite tagna av att få uppleva vackerheten.

Efter en underbar dag som avslutades med grillmiddag på bryggan och en trevlig pratstund med båtgrannar blev jag strax efter midnatt uppvaktad av maken. Den 22 juni har vi nu varit gifta i 20 år!

Vilken perfekt avslutning på en dag i paradiset!

Vi kom långt!

Klockan nio lämnade vi Almösund och planen var en Rendez-vouz med kompisarna på Alinde som låg i Hunnebo. Vi hade räknat med 60 distans och tio timmar men det var bara 40 distans som tog sex och en halv timme. Vädret bättrade på sig under vägen och nu njuter vi av sol och värme på bryggan samtidigt som vi grillar middag!

Nu är livet rättvist!