Det är lite problem (ironi) med Greklands ekonomi och grekerna själva verkar inte vilja inse att de själva har en del i skuldfrågan… Man brukar ju säga många bäckar små bildar en stor å och det kan nog stämma i det här fallet. Vad säger vi tex om nedan:
Lyxbilen som är vanligare än höginkomsttagare i Grekland
Jag hade gärna också kört en Porsche eller något liknande men är fullt nöjd med min begagnade Volvo.
Nu ÄR det verkligen höst. Det både blåser och regnar på tvären. Det är visst resterna av Ophelia som vi har över oss just nu. Avmastningen får vänta, det är liksom inte läge att ge sig på det i kulingen. Tids nog slutar det blåsa och då mastar vi av då istället.
Hösten har sin tjusning den med. Levande ljus och mys är inte fel det heller. Tillsammans med familj och vänner blir det ännu bättre. Till helgen blir det mycket av den varan. Mellandottern kom hem över helgen idag och äldsta dottern kommer imorgon. På lördag kommer förhoppningsvis ännu fler eftersom vi tänker fira äldsta dotterns ja från biskopen…
Annat som det blir mer ordning på när det är höst är träningen. Det finns liksom inga ursäkter 🙂 och sen känns det väldigt skönt efteråt också. Idag blev det skivstång intervall, i måndags vanlig skivstång (mitt eget pass) och på fredag blr det nog ett medeljympapass.
Skönt att det äntligen är höst!
(och skulle man fastna i soffan finns alltid wordfeud)
Tänk vad fel det blir när vi lägger fokus på fel sak. Nog får man sig en tankeställare. Jag får det i alla fall…
Igår kväll var jag hemma hos en kompis som precis hade flyttat. Jag blev lite avundsjuk på honom för han hade bara tagit med sig sånt han ville ha och gallrat friskt. De där uddaglasen eller faten som visserligen var fina men ändå inte, de hade han lämnat kvar.
Det fick mig att fundera.
Hur mycket för mycket har vi hemma? Köksskåpen hemma är nog i det närmaste överfulla med bra-att-ha-grejer. Även andra skåp svämmar över med fådda, ärvda och köpta saker. Kanske ligger det i människans natur att samla men varför samlar vi? Och varför samlar vi på udda grejer som vi tror kan vara bra att ha någon gång men som vi innerst inne vet att vi aldrig kommer att ta fram? Ibland finns det en viss känslomässigt bindning till ett föremål och då behåller vi även sådant som är trasigt. Varför?
Nej – det är nog dags att ta ett rejält tag i de där skåpen. Kanske kan det bli en del till secondhandförsäljning. Frågan är bara vart man ska vända sig och vad de vill ha?
Ett rejält röj gjorde yngsta dottern redan för ett par veckor sedan. Hon tog sig an skafferiet hemma. Till saken hör att vi egentligen har dubbla uppsättningar av skafferivaror. En uppsättning hemma och en i båten. Varje höst när vi tar upp båten töms den på mat och skafferiet fylls på. Så har skett i flera år och nu var det bara kaos. Det var nog tur att dottern gjorde ett ryck. Mycket av det som fanns där hade utgångsdatum som jag skäms över. Vi pratar inte månader – vi pratar år. Men – nu är det gjort och skafferiet, det gapar nästan tomt. Tur att vi ska tömma båten snart.
Being happy doesn’t mean everything is perfect. It means you have decided to look beyond the imperfections.
okänd
en lisa i livet 