Efter en dag med massa väder, både regn och vind som toppat på 17 m/s, stillnade det av och klarnade upp under kvällen. Vackert är det.
Imorgon lämnar vi Klädesholmen för den här gången och Aquelina och Rabalder skiljs åt. De går till Hyppeln och vi till Almösund för att förbereda inför ny besättning som anländer på tisdag. Nu väntar en tystare natt utan kluckande under båten eller vinande i riggen. Hoppas, hoppas att vi fått vår beskärda del av semesterns kuling nu….
DMI hade hotat med vind upp till 17 m/s och de fick rätt. Nu under eftermiddagen har det peakat på just 17 från syd men vi ligger jättebra så det går ingen nöd på oss.
Vad man gör en dag som den här? Läser och spelar spel såklart. Snart tänder vi grillen för regnet har dragit bort.
Hela dagen var det varmt. Hela dagen var det klart. Hela dagen såg ut att gå mot en vacker sommarkväll. Det såg ut att bli en vacker sommarkväll så mycket att jag till och med hängde upp en maskin tvätt ute innan vi åkte till Råön. Där skulle vi se Stefan Andersson uppträda.
Maken tittade mot himlen innan vi satte oss i bilen, sedan plockade han med sig ett paraply. Halvvägs ut till Ödsmål kom jag på att jag hade glömt biljetterna hemma och vi fick vända. Väl hemma plockas ytterligare ett paraply med. Maken hade ju trots allt upplevt en långt och blöt regnskur i Göteborg tidigare under dagen så han var mer regnorienterad än vad jag var.
Vilken tur!
När vi hade parkerat bilen öppnade sig himlen. Det bokstavligt talat vräkte ner. Blött sommarregn (som om det nu skulle vara bättre än ett blött höstregn 🙂 ). Just där och då var vi väldigt nöjda med att ha varsitt paraply. Annars var nog det vanligaste regnskyddet vi såg sopsäckar, flera stycken. Ryktet gör gällande att alla hade en gemensam nämnare…
Att regnet skulle förstöra kvällen var inte aktuellt. Stämningen var på topp och Stefan, Sebastian och Magnus bjöd på sig själva, precis som de brukar och lagom till pausen slutade det regna. Nu minns jag nästan inte ens att det regnade längre – även om ALLT var blött när vi kom hem.
Vilken kväll vi fick. Det var mycket semesterkänsla i den och snart är dags för semester på riktigt.
Ja inte är det lugnt inte. Det blåser och stormar runt omkring och även om också denna kommer att blåsa över var det gott att bara fly från allt en stund igår. Liksom låtsas att det var lugnt igen. Misstänker att det kommar att ha lugnat ner sig till imorgon.
Igår, efter jobbet och efter att jag lagt på fler förtöjningtampar på Aquelina, blev jag upphämtad av en kompis. Vi hade bestämt oss för att gå ut och äta och snacka lite. Som vanligt ( 🙂 ) valde vi Harrys. Maten brukar vara bra och det var den även igår. Timmarna flög och ingen av oss tänkte nog på hur det blåste utanför fönstret och det var rätt skönt att stänga av ”stormen” stund. Det blev en mycket trevlig tisdagkväll helt enkelt – även om det inte gick att sitta ute. Det får vi göra nästa gång tycker jag.
Vid halv elva lämnade vi Ängeviken för dagens tuffa etapp. Både Kråksundsgap och Islandsberg på samma dag. Vi kände oss verkligen våghalsiga. Inte. Det blåste Max 2 m/s från norr så utmaningen hade kunnat ha varit att överhuvudtaget segla. Det gick inte.
Däremot mötte vi dimman. Och då menar jag dimma som att hamna i ett mjölkglas. Vi såg den från Gullholmen och när vi passerade de sista sjöbodarna var den över oss. Tjock, tät och kall. Som tur var släppte den ändå rätt snabbt.
Nu ligger vi i Fiskebäckskil. Alinde och husbilen är också här och vi har det precis så bra som vi förtjänar. Sill-lunchen med tillhörande nubbe på bryggan bidrog definitivt till att känslan av sommar och semester infinner sig. Vi går klädda i shorts och bara njuter. Nu får det nog bli en liten middagslur i sittbrunnen. Gott är det.
Snart ansluter äldsta dottern.
