Efter att ha dragits med en hemsk förkylning i nästan fyra veckor (med tillhörande tokhosta) var träningsabstinensen hög. Kanske till och med extremt hög. Lågintensiv träning borde ju vara det bästa att börja med så glad i hågen tog jag mig till Sportlife. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och försiktigt men var inte riktigt beredd på att pulsen skulle svaja som den gjorde. Det var en sjukt frustrerad jag som pratade med tränaren efter passet. En tränare som inte alls tyckte att det var konstigt och som tyckte att jag gjort rätt som tog det lugnt och inte heller lastade på så mycket vikter.
Huvudet säger att jag är frisk men kroppen verkar inte hålla med.
Det är bara att inse att det får ta den tid det tar, även om det är irriterande.
en lisa i livet 