Yngsta dottern har ont. Ont i ljumskarna där det gick in med alla olika grejer som behövdes vid ingreppet. Hon ligger på soffan och jag leker hönsmamma. Det är något konstigt (eller inte) med hur dåligt jag som mamma mår när hon eller någon av de andra döttrarna inte är hundra. Som mamma vill jag ju kunna fixa och laga och ta bort det onda – inte bara finnas med bredvid. Hade jag kunnat hade jag tagit över det onda. Det som bekymrar mig mest är ifall det skulle börja blöda ur något av ”hålen” igen. De har ju trots allt gått in genom artärer… Lite läskigt att de gått in via pulsådern och ena stickstället ville ju inte sluta sig efter ingreppet och när det nu gör ont blir jag en bekymrad och orolig mamma.

Igår åkte jag iväg för att träna. Skivstång kondition stod på schemat och jag såg fram emot att skingra tankarna. Nu lyckades jag inte helt fokusera på träningen, tankar och fundering snurrar i huvudet hela tiden. Hoppas att ett step-pass ikväll kan funka bättre.  Där gäller det definitivt att fokusera på snurrar och steg annars lär jag få det ordentligt tufft… 🙂

Ändå är det en vacker höstdag idag! När det sprack upp och solen både började värma och skina kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran ut i trädgården. Jag bara älskar färgerna. Många av våra buskar är faktiskt valda just med tanke på höstfärgerna. Det blir så rackarns vackra kontraster. Jag gillar också att det fortfarande blommar lite här och där.

Nu hoppas jag att dottern är bättre imorgon och att vi snart kan få klarhet i hur operationen verkligen har gått. En första indikation lär vi kunna få när hon börjar träna så smått igen om 1-2 veckor. Hon längtar och jag håller alla tummar jag har.