Yngsta dotterns hjärta har fortsatt att rusa även efter ablationen i oktober och i förra veckan gjorde hon ett arbetstest. Idag var det dags för samtal med läkaren.
Kontentan av samtalet var att hon ska testa att sluta med hjärtmedicinen eftersom den kan ge rusningar!?! Han sade något om av-nod och kalcium och blockerare och att rytmrubbningen kan ha förändrats i samband med ablationen. Säger doktorn så – så gör vi så. Spännande värre!
I december ska hon sen göra ett nytt arbetstest (möjligen på löpband den här gången), ett ultraljud och en läkemedelsprovokation. Läkaren har haft en sjukdom som heter Brugadas syndrom i baktanken ett tag och för att utesluta den ger man medicin intravenöst och tittar på ekg’t. En heldag på Östra att se fram emot alltså.
På fredag ska hon nu få träna igen – och eftersom det är första gången utan medicin har vi lovat läkaren att vara med om hon skulle få en rusning. Utan medicin kan det nämligen bli snabbare och vara svårare att häva.
Håll tummen för henne nu!
En reaktion till “Vilken paradox!”