Idag tränade yngsta dottern utan medicin i kroppen och det gick inte som det var tänkt. Hjärtat rusade precis som vanligt (!). Men – nu gör vi så att hon fortsätter att träna med laget men tar det i små myrsteg. Ett litet, pyttelitet steg i taget så kanske det går att lura hjärtat att det inte är jobbigt.

Ja, vad gör man liksom?