I söndags var jag gråtfärdig. Programmet som jag mixade musiken till mitt skivstångspass kraschade och jag visste inte hur jag skulle få till det. Tiden höll på att rinna iväg och ett tag var jag inne på att vi skulle behöva skjuta upp att ge oss av med båten. Idag är situationen en helt annan.

Maken fick löst problemet med musiken, visserligen tillfälligt men det räcker just nu, och inspirationen rann till. Nu är det tillräckligt klart. Tillräckligt klar för att jag skulle kunna köra igenom det med två villiga försökskaniner. Men – det höll på att gå fel redan från början.

Först skulle jag ta mig in i den låsta och larmade lokalen. Hm – hur var det nu man gjorde? Efter två försök ringde jag en ledarkollega och i samma ögonblick som hon svarade blinkade den lilla lampan grön för mig. Väl inne plockade jag fram en bräda, skivstången och vikterna, sen skulle jag dra igång ljudanläggningen. Musiken från min cd lät skit. Det lät burkigt och det lät basigt. Jag kopplade in iPhonen (så himla smidigt) men det lät fortfarande lika illa. Skulle jag behöva åka därifrån utan att ha kört igenom det? Det blev gör om gör rätt. Ett steg i taget och voilá, där var det – ljudet. Riktigt bra lät det dessutom och nu kunde vi köra igång.

Det gick bra! Riktigt bra! Några småjusteringar blir det. En övning i uppvärmningen kändes lite seg och en bicepsövning gick för snabbt men det är småsaker att fixa till. Och så är det slutet då, men det kan jag lätt fixa under tiden vi är ute med båten. För det krävs varken skivstång eller bräda.

Nu känner jag faktiskt att jag kan åka på semester med mycket gott samvete för passet är klart! Så klart den nu kan vara just nu. Stort tack till alla som hjälpt till med allt från musik till larm till att vara bollplank och försökskaniner. Ni har hjälpt mig mycket!