Idag har vi varit i Lysekil på kenneln som Sintra kommer ifrån. Det var Sintras först möte med sin mamma och mormor sedan den 6:e juni när vi hämtade henne. Även Sintras bror Rufus skulle vara där. Vi klarade bilresen utan att hon kräktes men handduken som vi hade lagt i botten på hundburern var genomblöt. Stackarn dreglar något oerhört när hon åker bil men förhoppningsvis går det över om ett tag.
Kl ett var det sagt att vi skulle var där så vi siktade på att ta färjan som skulle gå tjugo i. Nu var det så att vi var lite sent ute och dessutom var det rätt tomt i bensintanken så efter lite övervägande fram och tillbaka bestämde vi oss för att köra runt. Med facit i hand var det nog rätt beslut. Vi hade inte hunnit med färjan…
Framme på hos Barbro på Stjärndalens kennel var det idel glada miner, både på djur och människor. Hundarna lekte och busade i trädgården och yngsta dottern blev snabbt en favorit hos framförallt Sintras mormor Joy när hundarna insåg att det fanns godis i den lillmattens jackfickor.
Det märktes att både Sintra och Rufus visste vem deras mamma var. Hon platsade dem när det behövdes och båda backade då. Mormor Joy hade de inte alls lika stor respekt för. Morrade hon försökte de båda barnbarnen ännu mer bjuda in till lek och bus.
Det var en mycket rolig dag med både hundbus och god fika – tack Barbro. Sedan vi kom hem har Sintra mest sovit… Det tar på krafterna….
Och jösses vad Sintra är lik sin mamma Jess. Sintra har bara några fler fräknar i pannan…
en lisa i livet 