När vi var i Ulricehamn i helgen passade vi på att ta med mormor ut på en promenad längs Åsunden. Hon blev jätteglad när vi kommer och hämtade henne och var ett stort leende hela tiden ute. Jag måste erkänna att det var nog jag också…

Vi hade Sintra med oss och hon såg noga till att vi inte kom ifrån varandra och emellanåt stannade hon upp och ”pratade” med min mormor. De känner ju varandra och det märks. Båda blir lika glada när de ses. Jag, jag blir glad varje gång jag ser dem tillsammans.