Det började sista veckan i november. Då blev härvan först ett nystan. Nu har nystanet blivit en sjal. Många timmar har det tagit och på slutet var det många maskor på varje varv.

I början såg jag hur sjalen växte fram snabbt men det är klart, det var ju bara sex maskor på första varvet och även om man skulle öka med två maskor varje varv så gick det fort att få många varv gjorda. Halvvägs genom arbetet började jag fundera på att sticka en vit sjal också. Den tanken finns inte i mitt huvud alls längre. På slutet tog varje varv lite mer än tio minuter och nystanet verkade aldrig ta slut. En kollega frågade mig om jag verkligen kunde sitta still så länge.Men – nu är den färdig och jag känner mig lite stolt över att ha gjort den själv.

Och räknar man med arbetskostnaden så är det en väldigt exklusiv sjal även om materialet bara gick på en hundring.