Det ligger inte långt bort och kanske inte har den största dragningskraften på mig. Svartedalen. Ändå kan jag inte låta bli att längta tillbaka efter gårdagens promenad.

Vi körde jättelångt (kändes det som) rätt ut i skogen och parkerade först när vi kommit till vägs ände. Med leksugna hundar runt benen tog vi oss sedan runt en lerig men vacker slinga. Tvekade länge på om jag skulle välja gummistövlar inför promenaden men gjorde det och vi kan ju säga att det var rätt val. Lerig skogsstig ger leriga hundar och leriga hundar ger lyckliga hundar. Lyckliga hundar vil dessutoml gärna dela med sig av sin glädje vilket ger lerig husse och matte. Avslutningsvis fick det därför bli bad för hundarna.

Tänka vad lyckliga welshar blir av lera och vatten och alla hundarna simmade massor efter de pinnar vi kastade till dem.

Det får nog bli fler utflykter till Svartedalen…