Maken och Sintras bror Rufus husse åkte till skogen lite tidigare för att lägga blodspår. En timme senare anslöt vi andra och det var två förväntansfulla hundar som anade att dagens skogspromenad skulle bli lite mer spännande än de brukar. Regnet hängde i luften men det var inget som störde luktsinnet det minsta på hundarna. Båda har ju testat en gång tidigare men i och med att det var första gången som vi gjorde det själva blev det korta spår som nog egentligen var i kortaste laget. Men vad gör väl det? Huvudsaken är ju att de tycker att det är kul.

Tänk att jag skulle börja gilla natur och friluftsliv så mycket som jag gör. Flera som har känt mig länge är uppriktigt förvånade 🙂 och det är nog jag egentligen också. En förutsättning för att jag ska gilla det dock är att jag inte fryser eller blir för varm och jag börjar få till det med kläderna nu.

Inne i skogen blåste det inte och det luktade nästan lite vår. Men än har jag inte gett upp hoppet om snö och vinter. Några fina vinterveckor skulle jag uppskatta. Det är lite väl grönt i skogen just nu.

Precis som på nyårsafton tände vi en eld för att grilla lunch och precis som på nyårsafton var glöden som bäst när vi skulle gå därifrån. Ja ja, mysigt var det i alla fall och varmt och skönt runt brasan. Det var bara tårna som blev lite kalla mot slutet. Så kan det gå när man tar gummistövlar och inte goretexkängor. Alltid lär man sig något.

Nu blir det att ladda inför MyDog imorgon. Vi ska stå i rasmontern för Welshar mellan 14 och 17 och det ska bli riktigt spännande. Hoppas det kommer många som är nyfikna på rasen. Det var ju precis där för tre år sedan som vi bestämde oss för just Welsh Springer Spaniel och ett halvår senare hade vi vår Sintra.