Det är något speciellt med färgen på himlen så här års. Vid vackert väder är den lite blåare än blå. Just det mötte med i morse när jag gick från parkeringen och som vanligt gjorde det mig glad. Glad inombords och så glad att det liksom spillde över lite till mungiporna också. Så mycket att jag nog faktiskt började nynna lite och direkt tog mig ut på balkongen för att föreviga det. Det blåa som speglas i vattnet och gör vattnet ännu blåare.

Den känslan.

Samma känsla infann sig efter lunchen – återigen på väg från parkeringen och in på kontoret. Då gick jag en annan väg och plötsligt såg jag inte bara det blåa utan även att gräset börjar bli grönt. Den färgkombinationen… Jag säger bara det. Det är så vackert. Och vackert gör mig glad. Från öra till öra.

Jag är bara så taggad för vår! Sverige är fantastiskt!