Suger lite på karamellen.

Håller mig kvar i  det där vackra från dotterns studentbal förra veckan. Tittar på bilderna, ler och blir varm i hjärtat. Känner att lyckan bubblar i mig när jag ser glädjen i dotterns ögon. Glädje och förväntan, precis som det ska vara så här i studenttider. För visst är det så att de egna barnens lycka och glädje går långt före allt annat här i livet och är de glada är mamman också glad.
Hittar en av favoritbilderna – en ögonblicksbild. Den som jag tog när maken upptäckte att dotterns skor hade gått upp och satte sig ner på knä för att hjälpa henne knyta dem igen.

Som pappa får man ju ”curla” sin dotter. Lite. På baldagen!