Vissa saker kräver mer träning och övning än annat. Åtminstone om man vill se vad fotot förställer.

Vid gårdagens fotokurs skulle vi fotografera djur i rörelse. Djuret i fråga var vår Sintra och yngsta dottern med pojkvän hängde med som assistenter.

Visst har jag ”tränat” på att fotografera henne även tidigare men till viss del handlar det om att ta många bilder då för då vet man att några av bilderna blir bra. Nu var det mer upp till bevis. Och att göra på ”rätt” sätt och inte chansa.

Plötsligt gick det inte att få kontakt med Sintra längre. Hon hade fått syn på kompisen och kusinen Charlie som kommit till samma ställe som vi var på för en promenad. Hux flux hade vi sedan två fotoobjekt. De sprang och de sprang och de sprang ännu mer så vi fick massor av träning.

Panorering var helt klart det svåraste och det gick sådär…

Vänta lite – motivet ska få plats i bilden….

Typ – hela motivet. Och helst vara skarpt också…

Nästan…. Måste säga att den här bilden fick mig att skratta mest… Charlie ser helt vild ut ju.

Jag var fullt beredd att ge upp men plötsligt kunde jag ana att det började ta sig. Det blir till att fortsätta att träna. De sägs ju att övning ger färdighet. Här kan man i alla fall se att det är Sintra.

När vi kände oss klara med temat för kvällen hittade vi massor av annat att fotografera. Som varandra… Omgivningen… Och solnedgången 🙂

Nästa vecka ska vi ses på crossbanan. Jag anar ännu mera fart… Och ännu mera panorering.