Det är tur att det är ljust en liten stund på kvällarna fortfarande men längre än till Mollösund gick vi inte. Vi hade dessutom fått inside information om att det var lite ont om platser på Käringön.

Väl framme insåg jag att jag inte hade många minuter på mig om jag ville fånga solnedgången på bild och med stativet och kameran i ett fast grepp sprang jag ut mot fyren. Jag såg motivet växa fram inför mina ögon och började fälla ut stativet, fundera på bländare och slutartid samtidigt som jag försökte skynda mig utan att för den delen ramla. Och jag hann! Innan segelbåten försvann ur bild.

Efter middag och besök i kompisbåten Alinde tog jag med mig stativ och kamera ännu en gång. Den här gången för att fotografera i mörker. Jösses vad svårt det var. Det är bara att inse att det behöver jag träna på men jag var mer än nöjd med att jag till och med lyckades fotografera stjärnhimlen.

Lite vemodigt känns det. Tänk om det är början på slutet på årets seglingssäsong?