På väg mellan Bønnerup och Hals satt jag och tittade ut över havet. Det är vackert med blå himmel och solglitter i vattnet. 

Molnen var vita och fluffiga. 

Sedan tittade jag åt andra hållet. 

Det tog ungefär två minuter och sedan hade vi regnet och vinden över oss. Utkanten av det i alla fall.

Värre blev det när vi närmade oss Hals. Den skuren fick vi rakt över oss med noll sikt. Maken styrde, jag höll koll efter båtar och Philip hittade bästa och torraste platsen.

Maken var inte riktigt lika torr. 

Tio minuter senare lade vi till i strålande solsken.