Att jag emellanåt (läs ofta) är lite tankspridd och inte vet var jag har gjort av mina grejer (läs kaffemuggar) är inget som jag på något sätt förnekar men igår nådde jag någon slags ”all-time-low” skulle jag tro.
Efter middagen och efter ett halvt glas rosévin började jag leta efter min telefon. Den fanns ingenstans. Rätt ofta har jag den på ljudlöst (jag vet – den hörs inte då) så att ringa till den gjorde varken till eller från. Efter mycket letande och funderande var det bara att inse att den inte fanns hemma.
Då kom appen ”hitta min iPhone” till stor glädje. Bara att öppna appen från Ipad’en och konstatera att telefonen var på Tjörn (!). Plötsligt mindes jag att jag hade lagt ifrån mig den när jag skulle ta på mig skorna efter träningen.
Maken ställde upp och körde mig dit. Kanske att den låg kvar även om jag egentligen mest hoppades att den skulle ligga inlåst i receptionen. Väl där kunde maken ringa på den och höra att det vibrerade bakom den låsta receptionen så det var bara att åka hem och sedan ta vägen om på väg till jobbet i morse.
Jag inser att jag har haft tur och att någon vänlig själ hade lämnat in den i receptionen. Annars hade jag fått använda mig av funktionen i appen ”radera iPhone”
