Lite annorlunda duschrutiner

Just nu är det inte bara att ta en dusch hur som helst. Foten ska paketeras i plast och får sedan inte bli blöt. 

Efter lite funderande på hur det hela skulle gå till åkte maken och köpte en pall. Den ställer jag sedan i duschen. 

  

Efter att ha plastat in foten sätter jag mig på pallen och drar en bänk, som står i badrummet, närmare duschöppningen. Bänken har jag draperat med handdukar innan jag lägger upp foten på den och drar för duschdraperiet så gott det går. 

 

Foten ligger på handduken som jag ska torka mig med så att jag når den när jag är klar. Det allra mest nervösa momentet är att inte halka av pallen. Tvål + plast = superhalt. 

Jag torkar mig sittande så att inget vatten kan rinna längs benet för det vet ju alla. Vatten kan ta sig in överallt!! 

Har jag tur har jag sedan inte förvandlat badrummet till en swimmingpool. Hittills har det gått sådär men snälla maken torkar och ser glad ut. Det hade helt klart varit krångligare utan hans hjälp, med rätt mycket just nu.  

Annonser

Fiffig modell

I senaste numret av tidningen Praktiskt Båtägande är vi (Sintra och jag) med på bild. Vi visar den fiffiga sele vi har att lyfta henne med när vi ska röra oss av och på båten. Nu är det inte så att vi alltid använder den men när man ligger som åttonde båt i Skagens hamna och följaktligen ska klättra över sju båtar innan man kommer iland och bära med sig Sintra är det rätt skönt att ha händerna fria. Det är det som är fiffigt med den här selen.

Dessutom kan man bära henne antingen på ryggen eller magen. Bra va?

Skärmklipp

I tidningen finns flera tips så ”löp och köp”

Tips på en bra komplementkamera

Ett litet tips…

Maken kom i somras hem med en himla behändig kamera att ha som komplement till den lite större och aningen tyngre systemkameran. Dessutom med inbyggd wifi så det går busenkelt att flytta över bilderna till paddan eller iPhonen utan att greja med SD-kort, sladdar och datorer. Att den är snabb, tar bra bilder och ändå går att använda helt manuellt gör att jag gillar den…

Ibland är det inte möjligt att ha med sig den stora kameran men denna får plats nästan var som helst.

Klicka på bilden för mer information.

e269166ea1d85cfc889863ea8e940d8f

Att den fick följa med mig upp i masten första dagen vi hade den var dock maken inte helt nöjd med. Förstår inte… Han var ju ok med att jag åkte upp men inte kameran. Hm…

1146667_10151464900521116_258878601_n

Tack för det Ikea.

För några år sedan köpte vi en säng till ett av våra gästrum. En säng som yngsta dottern så småningom tog över. Hon skulle få ny säng men tiden har gått…

Idag var det dags och i och med att sängen inte riktigt var som den skulle och vi hade kvar kvittot tog vi med den. Ikea har riktigt bra garantier och det var många år kvar på den så vi tänkte ”why not..”

Vi fick tillbaka varenda krona och kunde använda dem till dotterns nya säng.

Det nya kvittot till den nya sängen har vi nu satt fast under den nya sängen. Med 25 års garanti på den gäller det att komma ihåg var det är om något skulle hända.

Nu hoppas jag att hon sover gott.

20140119-203413.jpg

Jobbigt men oerhört bra

Ibland får jag förmånen att lyssna på spännande föredrag men det jag fick ta del av igår slog det mesta. Under två timmar pendlade jag mellan alla olika känslor man kan namnge.

Redan när jag kom in i salen blev jag nyfiken och den känslan följdes sedan av glädje, ilska och en stor sorg. Så stor att tårarna på både mig och flera andra runt omkring mig lyssnade medan tårarna trillade på våra kinder. När jag log var jag genuint glad, när jag grät var det för att jag oerhört illa berörd och var ledsen och ilskan jag kände var riktigt stark. Föredragshållaren var Mikael Andersson.

Mikaels mamma utsattes tidigt under sin graviditet av det hemska giftet hormoslyr och som en konsekvens av de föddes Mikael utan armar och ben. Budskapet från sjukvården var att föräldrarna skulle glömma bort sin son och skaffa ett nytt barn. Pojken skulle ju inte ens kunna sitta själv. Det tog ett helt år för dem att få lov att ta hem honom. De hade nämligen inga planer på att glömma sin son. Därefter följde 14 år då sjukvården vill göra honom normal med arm- och benproteser. Till slut slog han näven i bordet och gick sin egen väg.

Idag klarar han sig helt själv. Allt från att raka sig till att köra bil och stå på händer. Han gör nämligen det han vill och vill lyckas. Han vill veta att han kan göra det han vill. Snacka om att i och med det både behöva vara viljestark, lite på tankens kraft, inte vara rädd för att skada sig medan han försöker och göra saker på ett helt annat sätt. Det som fastnade mest hos mig var när han frågade oss om hur han tog på sig bilbältet…. När han berättade var det rätt självklart men det var inte alls lätt att själv komma på det.

Dränerad men på ett positivt sätt. Så skulle jag nog vilja beskriva hur jag kände mig efteråt. Dränerad på ett positivt sätt och rätt medveten om att de utmaningar jag brottas med i  min vardag är rätt små – i alla fall sett i det stora hela.

Får du möjlighet att lyssna på honom – gör det! Du kommer inte att ångra det.

Var kan den vara?

Att jag emellanåt (läs ofta) är lite tankspridd och inte vet var jag har gjort av mina grejer (läs kaffemuggar) är inget som jag på något sätt förnekar men igår nådde jag någon slags ”all-time-low” skulle jag tro.

Efter middagen och efter ett halvt glas rosévin började jag leta efter min telefon. Den fanns ingenstans. Rätt ofta har jag den på ljudlöst (jag vet – den hörs inte då) så att ringa till den gjorde varken till eller från. Efter mycket letande och funderande var det bara att inse att den inte fanns hemma.

Då kom appen ”hitta min iPhone” till stor glädje. Bara att öppna appen från Ipad’en och konstatera att telefonen var på Tjörn (!). Plötsligt mindes jag att jag hade lagt ifrån mig den när jag skulle ta på mig skorna efter träningen.

hitta

 

Maken ställde upp och körde mig dit. Kanske att den låg kvar även om jag egentligen mest hoppades att den skulle ligga inlåst i receptionen. Väl där kunde maken ringa på den och höra att det vibrerade bakom den låsta receptionen så det var bara att åka hem och sedan ta vägen om på väg till jobbet i morse.

Jag inser att jag har haft tur och att någon vänlig själ hade lämnat in den i receptionen. Annars hade jag fått använda mig av funktionen i appen ”radera iPhone”

Har du nixat ditt mobilnummer?

Det har jag. Jag vill inte ha en massa säljare som ringer mig på mobilen.

Hur man gör?

Man ringer NIX registret på 077-228 00 00 och följer instruktionen i luren. Glöm sedan inte att ringa igen för att bekräfta att du vill nixa numret som du har angett. Tidpunkt för när du kan göra det får du reda på vid ditt första samtal.

Här kan du läsa mer.

nix