Engegemang och intresse – en lisa i livet

Äntligen sommarfeeling

Publicerat den 26 juni, 2015 av en lisa i livet1 kommentar

Vi lämnade Skärhamn och gick mot Göteborg. Med nordvästliga vindar räknade vi med finfin segling och rullade ut seglen. Bara för att rulla in dem igen. Den härliga solen och värmen försvann och vi resonerade som så att vi nog inte ville frysa…

Först efter Marstrand och Albrektsunds kanal hade solen vandrat såpass mycket att vi både kunde segla och njuta av solen.

Det är lite mäktigt (och hur långt som helst) att gå in till Göteborg. Älvsborgsbron är precis hur häftig som helst.

Och Sjömanshustrun står där tålmodigt och väntar på sin man…

Mäktigt var det också att möta en av Volvo Ocean Race båtarna. Dong Feng. Den som svensken Martin Strömberg seglat med.

Inne i Race Village var det fullt med folk och riktigt trevligt. Tur med vädret har de också. Även om det inte verka gälla för morgondagen. In-port racet hade nog mått bra av vind. Det går liksom lite fortare då.

Ikväll somnar vi lite lätt solbrända efter en go dag. Imorgon ska vi se finalseglingen av denna upplaga av Volvo Ocean Race live. Bara det liksom!!!

Kamerabatterierna är laddade, minneskorten tömda och den nyinköpta Team SCA-tröjan ligger redo. Klart att svenskbåten och enda båten med tjejbesättning ska vinna. Eller hur?!

Söndagsnöje

Publicerat den 22 februari, 201523 februari, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

På söndagar hittar man oftast maken på segelklubben. Det brukar seglas med både Dragonforce 65 och IOM:er. Så var planen även för idag.

När han studsade upp tidigt, för att vara på klubben, tog jag lite sovmorgon utan att bry mig om tider överhuvudtaget. Efter en lång frukost fick jag för mig att överraska honom och komma och titta på dagens tävling. Solen sken ju, även om det blåste kallt.

Igår hade jag fått kontinuerliga rapporter om att de skulle bli många, kanske tom tjugo stycken, så när jag kom fram till klubben och det inte stod en enda bil där blev jag lite… förvånad…. Men jag hittade dem. Det hade blåst lite för mycket så de hade flyttat in tävlingen till gästhamnen istället.

Och visst syns det på pojkarna/gubbarna att de har roligt.

Två små gryn

Publicerat den 19 februari, 201519 februari, 2015 av en lisa i livet3 kommentarer

63 dygn, ge och ta ett par, är den genomsnittliga tiden som en hund är dräktig och på det 64 dygnet (i måndags) kom de, Sintras valpar. Telefonsamtalet kom lagom till frukosten och vi fick då veta att det först hade kommit en kille och sedan en tik. Efter det var det slut. Två små valpar med vår Sintra som mamma. Hon tänkte nog att det var alldeles lagom många den här första gången.

Vi lät henne och kennelmatte få landa men tisdag eftermiddag fanns det inget som kunde hindra oss från att åka dit och både träffa Sintra och ta en liten titt på de två små. Tikvalpen ska dessutom yngsta dottern behålla så det var lite som att åka för att se första barnbarnet.

Det var tre veckor sedan vi hade lämnat Sintra hos kennelmatte så det blev ett kärt återseende. Kennelmatte hade nogsamt sett till att inga valpar diade och att Sintra fick träffa oss på utsidan huset när vi kom. Så glad som hon blev hade nog diande valpar fått hänga med ut annars. Hon sjöng. Så glad blev hon och sen ville hon visa oss sina små underverk. Det var lite intressant att se hur stolt hon var över dem men det går inte att beskriva på något annat sätt.

Två små. En kille som vägde 290 g och en tjej som vägde 320 g när de föddes. Jag visste ju att de var små men att de skulle vara så små hade jag inte riktigt förstått och Sintra var så försiktig med dem. Tvättade och buffade och tvättade lite till och ännu mer. Hon hade inte riktigt fått snits på hur hon skulle göra när de diade men kennelmatten hade amningsskola med henne så hon blir nog snart en hejare på det också.

Nu ska Sintra och valparna vara kvar hos kenneln i åtta veckor så det fortsätter att vara tomt hemma men när vi väl hämtar henne kommer ju tikvalpen att flytta med. Tills dess behöver jag bara komma på hur jag på lämpligast sätt utfärdar ett flyttahemifrånförbud för yngsta dottern…

Lillasyster håller om storebror…

Lillasyster har ett hjärta i pannan, precis som sin mamma (Sintra), mormor Jess och mormorsmor Joy. Storebror har istället en prick i pannan och den, har jag fått lära mig, är typisk och härstammar från gamla engelska kenneln Tregwillym.

I maktens centrum

Publicerat den 3 december, 20143 december, 2014 av en lisa i livetLämna en kommentar

Mellandottern åkte hemifrån mitt i natten och då på väg till vårt lands huvudstad och Riksdagshuset. Hon hade lyckats pricka in ett besök där just idag. Den dag då det skrivs historia i svensk politik. Dagen då ”praxis” kommer att frångås i Budgetomröstningen.

Vad kommer hända nu?

Kommer sittande Regering återremittera sitt budgetförslag?
Kommer SD, som de sagt, rösta på Alliansens budgetförslag och därmed frångå praxis?
Kommer Statsministern avgå?
Är det Alliansen som kommer att få uppdraget att försöka bilda regering?
Blir det nyval?

Många är frågorna och många är de som tycker mycket. Det jag vet är att jag väldigt gärna hade varit med henne för det som händer nu, det kommer det att stå om i Historieböckerna.

Kl 16 sker omröstningen och efter det tror jag att det kommer att ha uppstått mängder med nya frågor.

Åh vad jag hade velat vara där i Kammaren idag.

Den försvunna veckan

Publicerat den 1 december, 2014 av en lisa i livet1 kommentar

Att vara sjuk några dagar då och då kan vara ok men att bli liggande en hel vecka är det verkligen inte. En hel vecka bara försvann liksom. Och inte bara veckan utan även 50-årskalaset som vi skulle åka på i Stockholm och som fick avbokas. Nej – det var ingen vidare bra vecka. Soffan, sängen och tv’n har varit mina bästa kompisar. Ja, tillsammans med penicillin och ipren/alvedon förstås. Jag kan konstatera att det finns väldigt dåliga tv-program. Riktigt kassa till och med men det var först mot slutet av veckan som jag kom på att jag ju kunde titta på annat på Netflix istället.

Som den eviga optimist jag är trodde jag nog att det skulle gå över snabbare än det gjorde men det var egentligen först igår som jag började känna mig bra igen. Det firade jag med att åka till skogen med Sintra. Det blev en promenad i vackert väder och med Sintras kullbror Rufus med matte. Hon hade också legat sjuk hela veckan så vi hostade oss runt spåret. Hundarna hade roligt i alla fall och de blev både blöta och smutsiga men framförallt riktigt glada.

Glad igår var också maken som kunde vara med på en Dragon Force-tävling på segelklubben och det i strålande sol. Ett litet plåster på såren efter att inte ha kunnat åka på baluns i huvudstaden.