Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att jag skulle bli så upp över öronen förälskad i en hund. Men det är klart – det är inte vilken hund som helst, det är ju vår Sintra!
Nu har hon snart bott hos oss i två år och jag kan nästan inte komma ihåg hur det var innan. Hon smälte in och tog ”sin” plats i familjen. En plats som vi inte ens visste fanns. Att bli hundägare är ett av de bästa besluten vi någonsin tagit 🙂
Det här med fotografering är ju riktigt roligt även om det emellanåt är lite svårt. Allt som oftast har jag ju systemkameran med mig och i och med att jag lämnat komfortzonen och läget ”auto” blir inte riktigt lika många bilder användbara längre. Det finns massor att lära om bländare och skärpedjup och fokuspunkter och jag tar just nu myrsteg (känns det som) mot att lära mig. Då och då fallar jag tillbaka och väljer ”auto” men det är bara om det är lite mer spontanbilder.
Just nu har jag spårat in på blommar och blad. Kanske är det den sena våren och den glädje som infann sig när det började spira som har lett till det men vackert är det och även om mycket av vårväxtligheten blommar över snabbt i år har jag hunnit med lite olika motiv. Av 100 tagna bilder är det kanske tre/fyra som blir bra så det gäller att ta många och sedan vara skoningslös i rensandet. Det går ju inte att spara allt.
Övning ger som sagt färdighet och blommor är ändå mycket lättare att fotografera än lekande hundar 🙂
Att det skulle slå till hade jag på känn men att det skulle bli ikväll visst jag inte.
Att kunna sjösätta tidigt har sina för- och nackdelar. En av nackdelarna är att vi väljer att polera och vaxa överbyggnaden när vi kommit i sjön och då är det ju mycket roligare att bara vara. Idag fick vi i alla fall gjort ett ryck och förutom putset på utsidan fick jag även dammsugit och torkat inne i båten. Vi kände oss mycket nöjda när vi åkte därifrån även om det fortfarande är liiiite kvar.
På bryggan vaktade Sigge… Eller vaktade förresten. Han låg mest och såg nöjd ut. Allra helst ville han bli klappad och kliad och jag blir fortfarande förvånad över att jag inte längre är rädd för hundar. När jag kom hem fullkomlig dammsög Sintra mig. HON kände minsann att jag hade träffat en riktigt snygg rottis.
Att efter en dag med ”hårt” arbete kunna åka hem till goda vänner på lite grillning och plötsligt hamna mitt i en försommarkväll man inte hade räknat med blev ju en bonus med guldkant som heter duga. Trevliga människor, god mat och en härligt vacker trädgård. En lördag man kan leva länge på helt enkelt. Och allt kryddat med årets första myggbett.
Nu har våren äntligen slagit till och den tar många och långa steg mot sommaren. Det gillas skarpt.
Det här med att vakna tidigt har sina fördelar. Man hinner med så mycket. Åtminstone känns det så. Ändå ”tvingade” jag mig till lite sovmorgon idag, trots att jag vaknade tio i sex även i morse. Först vid åtta gick vi ut, Sintra och jag. Det innebar att jag inte behövde väcka henne. Hon sover nämligen gärna länge.
En timma blev det och eftersom det var så fint väder passade jag på att göra lite sjukgymnastikövningar på altanen medan maken dukade fram frukosten ute.
Sintra, hon fick också frukost på altanen.
Vi sitter och pratar vid middagsbordet och jag frågar maken
Skulle du åka ut till båten?
Innan någon hinner blinka har Sintra hoppat ur sin bädd, rusat genom köket och satt sig vid ytterdörren. Uppenbarligen helt inställd på att åka ut till båten.
Nu är frågan vilket av orden hon egentligen ”hörde”. Åka, ut eller båten? Jag gissar på båten…
en lisa i livet 