Jag bara måste komma ihåg att ta en kort promenad på lunchen lite oftare. Bara tio minuter gör sån skillnad. Givetvis spelar vädret in på hur promenaden blir. Idag var den frisk och härlig och helt klart uppiggande. Fattas bara annat med dagar som vi har nu.
Velar fram och tillbaka. Ska jag träna eller ska jag krypa upp i soffan istället? Fast det är klart, krypa upp i soffan kan jag ju göra efter att jag har tränat….
Redan när jag körde ut från vårt område såg jag honom. Den äldre mannen i den gröna bilen. Han som nästan inte nådde upp att se över ratten. Det var det jag såg först och jag vet att jag redan då började ana vad jag skulle komma att se.
Mycket riktigt tog det honom en evighet att ta sig ut i korsningen. Det var krypkörning hela vägen och bara tur att det inte kom någon från höger i 70 knyck… Farbrorn lade sig sedan i 60 km/h och höll hastigheten exemplariskt. Något som dock inte var så exemplariskt var vinglandet kors och tvärs över vägen. En stunden farligt nära dikeskanten för att i nästa stund korsa mittlinjen. Han fortsatte sedan att hålla 60 även när hastighetsbegränsningen blev 50…
Jag är kluven. Både till att jag inte agerade och ringde polisen men också till hur länge man bör köra bil. Jag är fullt medveten om att just bilen kan vara det som gör att den äldre personen kommer ut och kan ha ett socialt liv men, och ett stort MEN, när går gränsen till att det blir farligt för andra?
En jättesvår fråga…. Vem ska få ta det beslutet åt någon annan? Och när är det fel av mig som ser något sånt här att inte agera?
Linserna i fel ögon. Visserligen mina egna ögon men det blev fel på höger och vänster och med 0,5 i skillnad gör det skillnad. Lite snurrigt sådär blir det. Det har hänt att jag inte upptäckt det förrän ett lätt illamående à la åksjuka har infallit sig… Första tanken då är inte att jag har blandat ihop höger och vänster lins men nu har jag lärt mig kolla det först 🙂 Idag kom jag dock på det redan vid frukostbordet.
Sen glömde jag telefonen men även det kom jag på i tid för att kunna hämta den. Passerkortet till jobbet, det ligger dock kvar hemma…
Tänk om jag inte hade kommit på att skifta linserna – då kunde det ha blivit riktigt snurrigt idag.
Öppnar ortens tidning på nätet och hittar genast en artikel (notis) där mellandottern nämns.
Valberedningens förslag gick alltså igenom och mellandottern blev vald till andre vice ordförande i MUF Bohusläns Distriktsstyrelse. Beslutet fattades vid helgens distriktsstämma som hölls i Fiskebäckskil. Som om inte det räckte blev hon även utsedd till årets medlem 2011. Sprickfärdig mamma är stolt över sin dotter. Det är häftigt med engagerade ungdomar tycker jag och det även om vi inte alltid håller med i allt som just vårt barn brinner för.
en lisa i livet 