Det blir en kort arbetsvecka.
På onsdag kväll sätter vi oss i bilen, maken och jag, och kör söderut mot Tyskland. Det ska bli så härligt att bara vara, sen får vi se vad vi fyller tiden med. Vin tänker jag mig, och god mat, och kanske en drink eller två och lite shopping.
Bara vi två…
Hotellet verkar helt ok!
Funderar på om Sintra tycker att vi ska skaffa bekvämare skrivbordsstolar eller om de vi har faktiskt funkar ett tag till…
Vi lämnade av Sintra i Stora Höga hos brorsan (Rufus) med familj. Det var första gången vi lämnade bort henne över dagen och det var lite som att gå tillbaka i tiden när barnvakter skulle instrueras. ”Här är hennes mat, det ska vara lite vatten på den och den blöta maten ska mosas med torrfodret”… Som om de inte vet hur man ska göra liksom… Klart att det skulle gå bra!
Operation hämta upp barn på olika ställen inleddes. En i Kungälv och en i Göteborg men sedan var vi på väg. På väg mot Ulricehamn och mormors 93-årsfirande.
Vi var lite tidiga så vi åkte till ”andra sidan” Åsunden för att jag skulle kunna fotografera lite. Sjön låg frusen och det var fullt med folk, hundar, mopeder, crosscyklar och bilar (!) på isen och allt var sådär vackert som det blir en vinterdag när det är ett par minusgrader, vindstilla och solen strålar från en klarblå himmel. Det slutade med att maken och döttrarna fick köra vidare utan mig. Jag promenerade över sjön istället.
Mormor älskar att äta på ”Kinesen” i Ulricehamn så där blev det snabbt fullt stort bord med barn, syskon, syskonbarn, ingifta och så mamma och mormor förstås. Tårtan och bubblet tog vi hemma hos mamma i lugn och ro efteråt.
Tänk att det kan ta tre timmar att gå 2,3 km. Det gjorde det idag.
Maken och jag tog med oss Sintras kullbror Rufus och hans familj på utflykt till Stora Dyrön. Vi packade kamera, grill, hamburgare och tillbehör och tog färjan från Åstol halv ett. Vi var rätt ensamma på färjan och definitivt de enda som hade stora utflyktsryggor med oss. Lite synd faktiskt för det krävs rätt lite för att få till en bra utflykt på nära håll.
Eftersom det blåste från sydväst valde vi att gå norrut istället och snart kom vi in i lä i skogen. Det märktes att det hade regnat mycket innan det frös på för det var duktigt isigt nästan överallt. Säkraste vägen att välja var ofta inte stigen utan att helt enkelt kliva ut i spenaten, förlåt ljungen, där det inte var ett dugg halt.
Vi fick en härlig promenad som känns i hela kroppen och de röda kinderna har nog precis återfått en mer normal färg. Jag misstänker att vi kommer att sova supergott i natt.
Helgen rivstartar med födelsedagsfest hos en kompis och avsluts med födelsedagsfirande av mormor. Därimellan ska jag väl kunna hitta lite mer att fira…
Det kallar jag en kalashelg.
Bäst att träna lite först… och kanske även imorgon…
