Jag har varit på julbord på Salt & Sill många gånger. Senast var förra året. Då var jag där med jobbet. Maken har varit där men aldrig på julbord.
Den 16:e ska vi dit tillsammans. Bokat och klart 🙂 Äntligen ska han få se varför det är mitt absoluta favoritjulbord.
Även i år har jag höga förväntningar och ser mycket fram emot det. Både för att det är Salt & Sill men framförallt för att jag ska dit med maken.
Det blev besöksrekord på bloggen igår och det gamla rekordet försvann all världens väg. Jag känner mig hedrad.
Intresse för adventsstormen Berit verkar vara det som har lockat. Och jag håller med. Jag har slukat bilder som andra tagit. Det var ju så häftigt!
För att fira besöksrekordet bjuder jag på en bild till 🙂
Efter en utbildningshelg i Stockholm skulle de två yngsta döttrarna flyga hem. När? Jo, igår så klart. 20.45 skulle deras plan gå och för säkerhetsskull var de på flygplatsen i god tid för att eventuellt kunna komma med ett tidigare plan, något som visade sig vara lönlöst. Det hade varit lite 50/50 på plan som kom iväg som de skulle så allt var fullt. Stormen Berit ställde till det lite här och där.
Klockan blev avgångstid, klockan blev mer än avgångstid, klockan blev avgångstid + en timma. Då fick de veta att planet var inställt och att de skulle få åka buss hemåt istället. Sure tänkte jag. Var ska de få tag på bussar när alla som skulle ha flugit eller åkt tåg nu ska bussas istället. Vännerna i Järfälla stod standby för att hämta tjejerna och husera dem över natten om det skulle behövas men som tur var behövdes det inte.
Kvart i midnatt fick de sätta sig i en taxi och taxin körde till och med till Göteborgs central. Där hämtade maken dem och vid femtiden och en halvtimme senare kröp de ner i sängen hemma.
Klockan sju ringde klockan och det var dags för yngsta dottern att ta sig till skolan. Hon lär nog somna tidigt ikväll….
Redan igår hade jag planen klar för mig. I och med att vi skulle åka till svärföräldrarna idag och att de bor på lagom bilavstånd från Tjurpannan skulle vi åka dit för att titta på det fantastiska skådespel stormen skulle bjuda på. Sist jag var vid Tjurpannan var i somras – då gick vi förbi där med båten och förhållandena var ljuvliga.
Nu var det något helt annat som mötte oss och av Väckers fyr såg vi inte jättemycket. Jag tog mig rätt långt ut och fick gå i sidledd för att inte utgöra för stort vindfång i de 25-30 m/s som det blåste. Här och var kunde jag huka mig bakom en klipphäll och det var bland det mäktigaste jag någonsin sett. Jag är så glad att vi tog oss dit. Peeling fick jag på köpet. Det känns fortfarande som om jag varit på sjön en hel dag, så blästrad är jag i ansiktet.
Det är bara att konstatera att det idag varit mycket väder och mycket vind
Tittar på vindprognoserna för morgondagen och inser att promenaden till Tjurpannan imorgon kommer att bli något utöver det vanliga. Jag laddar batterierna till kameran och hoppas att det inte regnar.
Det kommer bli riktigt häftigt. Hoppas nu att jag kan fånga något av det på bild också. Ser verkligen fram emot det.
Att sedan få middag hos svärföräldrarna lär ju inte göra saken sämre. Har hört rykten om en boeuf bourguignon, och den engelska äppelkakan till efterrätt tar vi med.
en lisa i livet 