Författare: en lisa i livet
Låter nu julfriden sänka sig
Allt är nu klart och det är med förväntan jag ser fram emot julafton imorgon. Förväntansfulla är även döttrarna. Trots att de numera räknas som vuxna tittar de extra noga på paketen som ligger under granen. För dem blir nog dagen imorgon lång – innan det är dags att öppna julklapparna.
Jag låter julfriden ta över!
Bara för att det är kul
Två av döttrarna och jag var på Göksäter idag. På väg dit körde vi förbi platsen där båten ligger uppställd under vintern och då dök tanken upp. Klart vi skulle julpynta Aquelina också. För att inte kompisbåten Alinde som ligger bredvid skulle bli avundsjuk pyntade vi henne också.
Man har ju inte roligare än man gör sig.
Traditionsenligt
Förra året gjorde vi det också så nu är det en tradition. Samlade alla döttrarna och åkte till Liseberg för att njuta av alla ljusen, den vackra isshowen och handla de sista julklapparna.
Jag jobbade som vanligt och döttrarna hade varit i Trollhättan och grejat med hemlisar så vi var något trötta när vi satte oss i bilen för att åka in till Göteborg. Fem vuxna i en bil. Jo jag tackar ja. Vad bortskämda vi har blivit att bara vara tre. Jag stensomnade i alla fall och vaknade först när vi parkerade.
Det var många som hade samma tanke som vi och kön ringlade sig lång vid entrén men vi som har säsongskort kunde ta snabbvägen in. Det blev en härlig kväll med isshow och kaniner, varm choklad och piroger och massa annat mys. Jag gillar att samla min familj runt mig. Maken och alla döttrarna. Och ett besök på kvällen är riktigt mysigt. Nu dröjer det ett år till nästa gång.
En gång är ingen gång. Två gånger är en tradition!
Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter
På kronprinsessbröllopet i somras sade ärkebiskopen bl a:
”Mot varandra behöver ni inte vara duktiga – men ni behöver ha blicken på varandra. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning och kärlek. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter”
Jag blev påmind om de orden när jag satt och läste vid frukostbordet i morse och kom på mig själv med att nicka instämmande. Det är kloka ord som tål att upprepas. Ofta!



