Det kan ju inte ha undgått någon att det är val om sisådär en månad. Idag var svärföräldrarna på besök och det blev en rätt intressant diskussion efter middagen. Vi kan väl säga så här, vi är överrens om att vi inte var överrens i allt. Men diskussionen var kul och vänner är vi även om vi inte tycker samma i allt.
Att vi sen hade en blivande statsminister med vid bordet och i diskussionen gjorde ju inte det hela sämre…
Snart är vi bara tre hemma. Äldsta dottern åker ”hem” till sin nya lägenhet i Österbybruk imorgon och nästa nästa fredag får mellandottern nyckeln till sin lägenhet i Trollhättan. Hennes målsättning är att flytta in där på söndagen.
Vad händer sen? Det kommer ju bli supertomt här hemma. Visst känns det konstigt men också väldigt rätt. Det är ju precis så här det ska gå till.
Plats har vi inte haft ont om förrut men nu skulle vi nog kunna hyra ut ett rum eller två – fast – nä! Det ska vi inte göra. Det måste ju finnas plats när de kommer ”hem”. Vi som bor kvar får försöka fylla ut platsen och rummen under tiden bara.
Jag och maken har tre stycken. Men sen finns det några av döttrarnas vänner som nästan går som barn i huset. En av dem hade bjudit hit sig på middag idag. Kul initiativ tycker jag 🙂
I femton år har hon funnits med bland döttrarnas kompisar och jag hoppas att hon kommer att fortsätta finnas med även framöver. Hon är alltid välkommen hit!
Matvetesallad med färska rödbetor och chèvre.
Visst – det var vegetariskt men mycket gott. Maken blev dock lite småhungrig när vi hade gått och lagt oss så kanske att man kan komplettera med lite protein nästa gång. Kycklingfilé kanske?
När jag lämnade jobbet hade det börjat regna. Där fick jag för att jag sköt upp att springa från dagen innan – tänkte jag och började ladda för att bli blöt under joggingturen. Väl hemma hade det slutat regna och jag tyckte till och med att det ljusnade lite vid horisonten så efter ett snabbt ombyte gav jag mig av.
Nästan 3 km blev det men 3 minuter saktare än sist jag sprang samma sträcka – urk. Superkasst! Å andra sidan innebär det att det finns det en stor förbättringspotential.
Roligast var när jag mötte maken som kom springande åt andra hållet… Då fick jag plötsligt ny energi.
På torsdag ska jag springa igen!
